Jag har inte mediterat fram den utan det bara kom. Jag har uppfattat min livsuppgift (eller uppgift för tillfället) till att vara den som hjälper andra, levande vidare, med vad nu det vara månde. När det kom upp i min skalle så kändes allt bra. Det var i början av året och jag tycker fortfarande att det känns bra.

Jag ger för den skull inte avkall på min egen utveckling utan den går parallellt.

Det låter bra, även jag går parallellt med den, men att se att man själv fattat rätt beslut i livet, och att mina mål går hand i hand med min uppgift, släppa mitt nuvarande jobb, där jag nu är färdig, och gå djupare, då med att jobba med människor, men vi får se vad som händer och sker, i hjärtat känns det rätt, och då är det det, 3 dagar kvar på mitt jobb, sen är det bara att följa flödet

jag har egen firma sedan april så jag gör som jag vill:) Jag har två grenar den ena är ekonomi och den andra är alternativa behandlingar. brukar säga att den ena ger mig pengar och den andre sinnesfrid

Det låter som en perfekt kombination

*ler* sannerligen korseett, en klok kombination!

Jag får väl säga att jag är en förvirrad själ… har ägnat halva livet åt att försöka få fatt på något som känns rätt och meningsfullt att göra. Jag vet att jag "utbildas" i livet just nu och har fått en försiktig knuff åt ett håll… men osäker som jag är behöver det växa mer och jag behöver lite mera livskunskap innan jag är trygg nog att axla den rollen.

Du har så rätt Hoppfull, livet i sig är en skola, vi utbildas hela tiden, allt får ta sin tid,

och det är banaskalen i livet som ger en mest utbyte, iallafall för min del. Hela alterantivkonceptet är bananskal trots att jag inte äter bananer ;)

hur menar du då korseett?

Jag har min livsuppgift inom den nya världsimpulsen.

jag menar att jobba med hudvård, massage och healing fanns inte ens i min tankesfär för 8 år sedan. Då började hudvården lite smått med att jag blev en sån där homepartysäljare och så blev det axelsons hudutbildning ifjol och nu healingen. Jag skulle ju ta över gården med brorsan ju

Korsett, det är som jag då… Har också eget företag med två grenar. Redovisningskonsult och regressionsterapi/healing.

Jag brukar också säga att det ena ger pengar och det andra brinner jag för… :-)

#10 #11 Jag har också företag med två grenar…

det känns säkert med två vitt skilda grenar #11 och 12

Aha då fattar jag! Lite trist att man inte tjänar pengar på det man brinner för bara…

Jag är lite tveksam till att man bara skulle ha en livsuppgift. Kan det inte vara så att man ändrar inriktning efterhand som man mognar/utvecklas?

I detta samhälle som styrs av ekonomisk lönsamhet kan det vara nog så svårt att hitta något som man både trivs med och som ger inkomst. Själv har jag varit ensamstående förälder och har i första hand fått se till att jag kunde försörja mig och mitt barn.

En annan aspekt är att bli trodd på från barndomen. Blir man inte trodd på och respekterad som människa kanske det också blir lite knepigt att göra det man var ämnad för att göra.

Detta låter väldigt pessimistiskt, men jag vill gärna att någon tycker till!

Detta ämne var precis vad jag ville fråga i min sajt. Synkronicitet kanske….

Iaf jag har hittat min livsuppgift som är livscoaching och jag känner stor lycka samtidigt som jag kan få andra att öppna upp genom mina frågor. Det känns kärlek ifrån båda sidor och det känns bara så enormt rätt. Är det lätt så är det rätt ;-)

Det andra är marknadsundersökningar där jag får lära mig enormt mycket om allt som har med statistik att göra.

Ayena jag håller med dig. Vi är så förblindade av pengahetsen så att mycket går förlorat längs vägen. Samtidigt lever vi i den tiden och måste själva väga in hur viktigt vi väljer att låta storleken på inkomsten få vara. Själv har jag lite negativa erfarenheter av hur pengar påverkar människor. Jag har en rad människor i min omgivning som alla "fått" tillgång till pengar (på olika sätt, genom välavlönade arbeten, arv-snåla och spara o genom att gifta sig rikt) och samtliga har förändrats till det "sämre". De ändrar livsinställning och att mycket vill ha mer stämmer faktiskt i allas fall. Från att ha prioriterat relationer och goda vänner prioriteras idag egot, prylar, snygg och dyrbar inredning och att samla mer… 

Det andra du skriver Ayena tror jag verkligen på! Om man aldrig blivit sedd som barn kan det mycket väl bli så att hela livet går åt till att "få syn på sig själv" och i den jakten är det mycket svårt att finna sin livsuppgift.

Min livsuppgift kan tycka enkel men jag lovar, det är den inte.

Jag ska framförallt lära mig att leva för min egen skull och inte för andras. tillåta mig att bejaka mina önskningar.
Det handlar inte om att jag inte kan hjälpa andra men jag ska då göra det både för min egen skull och för den andre människan.
Jag har i nästan alltför många tidigare liv levt för att just andra ska leva. Nu är det dags att jag lever för att det är mitt liv.

För 6 år sedan tog jag ett jättekliv genom min skilsmässa. det var inte roligt i sig men innan den skedde så levde jag min mans liv, inte mitt egna.

För mig tycks det som om vissa människor har en spontan och allmän känsla av meningsfullhet i sina liv oberoende av vad de sysslar med och vad som sker i deras liv.  De jag har pratat med visar ingen större förståelse för "sökare", förmodligen för att de aldrig haft större anledning att skärskåda sina egna liv. På sätt och vis avundas jag deras spontana känsla, men jag skulle ändå inte vilja byta med dem och bli någon Medel-Svensson Ultra. Men nog vore det trevligt om livet kändes meningsfullt…

#19 Jag är en sökare av stora mått kan jag ju säga och tack vare det så har jag fått en insikt så här i mitten av mitt liv.
Men sökandet, det kommer att fortsätta för det hör till.

Jag tror att de flesta här på healing och öven inne på ÖN är extrema sökare. Det är det som är själva drivkraften tror jag.

Min livsuppgift är att sprida kärlek ,ljus och kunskapen om Gud och hans änglar runt mig och även att hjälpa .

Jag söker. Efter mig själv och min livsuppgift.
Anar att jag har att lära att ta hand om mig själv, stå på egna ben och stå för vad jag tror på. Men vad tror jag på?

Att tro på mig själv och att hitta mitt inre ljus och att bara vara den jag är så kommer snart svaret som är kärleken till hela alltet. Fråga mig inte var detta kom ifrån för det bara ramlade ned på mitt pappret *ler* / kram Spanaren

Hittade den här tråden när jag gick igenom mina inlägg som ligger på högersidan i det här nya iFokus. Tyckte att den var passande att putta upp

Jag känner till en del av mina livsuppgifter, tillit till mig själv, att ta plats, lära mig förstå andra människor och ha tålamod. Har faktiskt kommit en bit på vägen Var väldigt förvirrad och trasig hela hösten och halva vintern, men efter lite hjälp från olika personer inklusive mig själv är jag lugnare än någonsin. Har inte behovet att söka så mycket längre eftersom jag vet så pass mycket av det jag behöver veta. Nu vet jag att det kommer när jag är redo

Jaa min väg och uppgift har gått spikrakt från det jag "bestämde mig " för 24 år sedan …har verkligen försökt "göra annat" men det går ju inte ..Healing , Mediumskapet, + allt annat tar för myclket både plats och tid för att hinna med ett "vanligt jobb"

Detta är lite svårt eftersom Mycket tid går åt då man inte drar in till sitt dagliga bröd…

Så tidvis är det tufft att klara sig …men på nåt sätt löser det sig alltid….jag brukar "gorma" med de däruppe och säga:
 - jajajaja om ni nu då inte låter mig göra annat får ni åtminstoine se till att jag klarar mig…oich än så länge har jag ju gjort det ….

Vägen Blir till när man går….

Vilket härligt gäng med styrka och kärlek till sin nästa!

Min livsuppgift har varit och är bygge, renovering och driva företag och uppfostra barn. Pust jag fattar inte hur vi orkar och ibland tar det stop. På 70-talet när jag var i 20-årsåldern byggde vi ett hus. Drev ett företag i bostaden sen sålde vi huset efter några år. Flyttade till Florida byggde en fabrik och fortsatte med firman där. Efter 1 år längtade vi hem, köpte ett litet omodernt hus med verkstad som vi renoverade och byggde ut i 20 (tjugo!) år. Sen hyrde vi ut huset köpte ett renoveringsobjekt som vi renoverade till toppskick på 4-år. Samtidigt renoverade vi en fabrikslokal som vi sålde efter några år och köpte en ny större fabrik som vi renoverade………Huset som blev rena drömmen sålde vi och flyttade tillbaks till huset som vi hyrt ut. Nu ska vi renovera fabriken och flytta tillbaks verksamheten hit. Hängde Ni med?

Är det nån som blir förvånad om jag säger att jag är ganska trött på renoveringar och känner mig trött och sliten. Paralellt med 20-års projektet startade vi upp firman, uppfostrade 2 barn och levde på föräldrapeng. Gissa om jag har gråtit floder i mina dagar.

Nu är min uppgift att se till att pensionen blir dräglig (10 år dit), att våra barn fortsätter vårt livsverk (dom arbetar hos oss bägge 2 + en sambo) och deras mening är att fortsätta efter oss. Sen ska jag vara en god maka, mamma, mormor, syster och vän. Som kräfta betyder nära och kära mycket! Hoppas jag kan bli en god människa!

Nu blev det här väldigt surrigt men hoppas Ni förstår

Kram/Inga-Lill

#0 Fia, den meditationen skulle jag vilja pröva. Har du den? Jag känner hela tiden att det är något som fattas, jag jobbar på med mina egna läxor men känner ändå att det är en pusselbit som fattas.

Vargmåne!

"Vägen blir till när man går" Det var väldigt insiktsfullt skrivet, blev alldeles tagen…

kram

 #29tack ! Ja för mig är det de sannaste som finns …har blivit mitt valspråk!

Min livsuppgift är att öppna upp hjärtan och det enligt en kvinna som gör änglatavlor i lera utifrån den vision hon får av dig…jag vet inte om hon mediterar eller bara känner in…

Jag träffade aldrig henne innan hon gjorde min tavla…men när jag skulle hämta den på stadsbiblioteket så visste hon direkt vem jag var…så jag kände att hon var rätt..

#28 det var en fantastisk meditation, som Maria J kanaliserade ner, men jag kan kolla med henne om hon kommer ihåg den kraam

Gulle-dig om du vill göra det!

Kram!