Kul med lite test. Jag mår sådär, känner mig lite orolig i mig själv, mycket runt omkring. Men min energi är på topp

Hej! Jag har en period just nu som är fylld med ångest,så jag får nog säga att jag mår skit ..

Jag har ont i svanken! Annars är det bra

Jag tror jag vet varför "folk" svarar att det är bra fast det inte är det. Jag tror att frågan "Hur är det?" egentligen inte är så allvarligt menad utan bara något man säger, för egentligen vill jag inte veta. Jag vill inte höra dina problem för jag har nog med mina egna men av ren artighet så….

Jag har lagt märke till att när jag berättar hur jag egentligen mår så har man svårt att hantera det. Detta är bara min egen tanke efter mina egna upplevelser.

Jag har också märkt att människor som kommer till mig för behandling inte gärna vill berätta, de vill att jag ska fixa. Oftast kommer "storyn" efteråt, när de är avslappnade och känner sig bättre.

Jag håller helt med dig neroli att troligtvis tänker många så. Men det kan också vara din egen känsla att du tror människor tycker si eller så.

Själv är jag idag ganska trött i sinnet men ändå pigg. Jag har suttit och pluggat så det kan vara det som gör det lite också. Samtidigt kan jag känna mig lite rastlös, har mycket att göra men får ingenting gjort.

Mvh LisaL

Visst är det så Lisa, man svarar att man mår bra fast man kanske inte alltid gör det. I mitt fall så handlar det ibland om att jag inte vill att den som frågar ska veta om min sjukdom och ibland tycker jag bara att det är jobbigt att prata om det och då väljer jag att säga att jag mår bra för att slippa berätta eller förklara. Just nu mår jag faktiskt bra :) men förra veckan var jag trött och orkeslös så det känns bättre nu när det håller på att vända igen :)

Just nu är jag så trött så att jag kan spy, har jobbat i 7 dagar i streck. Känner mig helt upp i varv, försökte sova en stund men det gick inte.

#2 Det lät inte så roligt det där. Vill du prata får du gärna höra av dig via PM eller slå en signal. Du hittar mitt nummer på min hemsida.. Ibland kan det hjälpa att bara få prata av sig.

Mvh LisaL

#6 Har du tid så lägg dig en liten stund ocxh meditera. Du blir både lugnare och du "landar" igen.

Mvh LisaL

 #3 citat:

Jag tror jag vet varför "folk" svarar att det är bra fast det inte är det. Jag tror att frågan "Hur är det?" egentligen inte är så allvarligt menad utan bara något man säger, för egentligen vill jag inte veta. Jag vill inte höra dina problem för jag har nog med mina egna men av ren artighet så….

Jag har lagt märke till att när jag berättar hur jag egentligen mår så har man svårt att hantera det.

Håller fullständigt med dej  det är nog precis så det är,folk frågar men vill oftast inte veta.

**#7 Tack,va snäll du är Nej,det behövs inte,jag går i KBT och allt tar sin tid,det är bara att stå ut… Kram/Lisa
**

ärligt så mår jag så där. är rätt trött och sliten men kämpar på för jag vet att jag kommer nå goda resultat. Har rört om i grytan rätt ordentligt och satt ner foten mot folk som gör övertramp om och om igen plus lite annat som gnagt mig sedan min barndom. Ska inom några veckor få hjälp att lösa upp mina innersta blokeringar så jag kan gå vidare. Jag är just nu också rätt ledsen efter ett samtal som kom för ett tag sedan. Men jag kämpar på, jag vet att allt kommer nå nått gott

#3 Jag håller med dig fullständigt, människor har inte tid att verkligen lyssna på varandra, utan många är så fokuserade på sig själva. och precis som du skrev har många svårt att hantera om man säger att man inte mår bra. Och som ni oxå skrev, ibland vill man inte tala om för alla hur man egentligen mår. Vissa saker vill man inte dela med alla man möter.För det delar jag iallafall bara med dom som jag vet lyssnar på mig………

Jag känner inte efter så mycket, men då kommer det surt efter som man säger. Går nog för det mesta på som en bulldozer med mig själv och vill inte höra talas om att jag mår dåligt. Nåväl, då reagerar magen genom att säga ifrån, och då blir jag så illa tvungen att erkänna att, "jag är nog inte odödlig ändå.."

Just nu är jag inne i en funderarperiod när jag ifrågasätter allting som har med mitt liv att göra. Det går över, så jag låter det passera som alla andra gånger. Man vill ju inte vara till besvär. Det tror jag många av oss känner idag. Vi får inte vara till besvär, eftersom alla har fullt upp med sitt. Det är ett hårt samhälle vi lever i. Börsnoteringarna har blivit viktigare än att vår omgivning mår bra. Därför är det bra att såna här forum finns, för här kan vi tillåtas vara människor också - med alla våra skavanker. Stort tack till Er!  Kram!

Tack själv Tuvstarr för att du delade med dig. Tyvärr är din berättelse väldigt sann för många människor. Inte konstigt att vi inte orkar i längden när börsnoteringar är viktigare än vi som individer. Skrämmande tycker jag.

Kram LisaL

Jag håller med i ovanstående inlägg om att man inte alltid vill dela med sig. Och det måste man respektera som medmänniska. Vi är olika och måste få vara det !

Just nu mår jag bra. Jag har upp och ner dalar som alla andra, men jag känner mig just nu starkare än på länge. Jag har slutat röka (1 vecka) och är ute och går morgon och kväll. Sammanlagt ca: 2-2½ timmar om dagen. Jag måste göra det för att få ut allt i min kropp. Att lägga cigaretterna har innan varit uteslutet, men det slog ner som en blixt från en klar himmel att jag då förstod varför jag nu mött så många människor som varit emot min rökning. JO.. det var ju att jag skulle lyssna på dem. De kom till mig av en anledning. För att få mig att se sammanhanget och mogna i mitt beslut. Inte en enda gång jag har känt att jag var röksugen.. OTROLIGT !!!! 

Jag tror också att väldigt många inte vill berätta för oss hur de mår pga, att de inte vill blotta sig och slå ner den mur som de kanske satt upp. Jag har själv mött många människor som inte velat prata med sina nära om hur de verkligen mår. Endel är väldgt öppna, medans vissa är otroligt slutna. Det är också hur man ser på sig själv, tror jag. Vissa är ju sjuka alltid.. och vill bara berätta om sina sjukdomar. Det är ju psykiskt och sjukdomen har blivit som en identitiet.

Ng ord från mig !!!!

Vänligen MariaJ:-)

Håller med några här att oftast är det bara en fras när någon frågar hur man mår, dom vill egentligen inte veta. Jag brukar känna av om den människan som frågar verkligen är intresserad av att veta eller inte, känner jag att det bara är några ord utan innehåll så svarar jag bara, "jo, det är bra". Varför ödsla onödig energi på nån som inte är "intresserad"… Sen är det väl inte alla gånger jag VILL "blotta" mig

Sen är det väl sättet dom frågar på, man hör ju nästan med en gång om det bara är av artighet i förbifarten, och dom "förutsätter" att man skall svara -"det är bara bra"

Ibland har jag tänkt att nu skall jag svara hur jag verkligen mår till dessa, (bara för att jäklas lite) jag blir full i skratt när jag tänker på deras reaktion när jag börjar,- "Jo, nu är det så här….bla bla bla………  (Har inte gjort detta men lekt med tanken bara) En sak är säker, den personen kommer att gå omvägar nästa gång den ser mig

Själv känns det som om jag sitter fast i en tjock klibbig lera som är så svår att ta sig ur, jag kommer ingenstans men JAG VILL! Letar efter vägar att ta mig därifrån..

Jag är sååå trött alltid. Orkar ingeting, Behöver städa men orkar inte har heller ingen lust, behöver tvätta men orkar inte, behöver äta men varför ska man behöva det då. Åååå va allt är jobbigt!!! Och varför är jag alltid såååå trött!!! Ska gå och lägga mig nu igen skööönt. Sover nog bort halva mitt liv tror jag.

**#17 Jag ror i samma "båt" som du   och vid det här laget har jag fått blåsor i händerna. Jobbigt…/B
**

jag svarar oftast så där elelr bra av bekvämlighet, orkar inte alltid dra upp allt negativt, eller så känner man sig inte så bekväm med att bertta för alla männsikor hur man egentligen mår utan de närmaste kan man ju säga saningen till…………

idag mår jag rätt ok förutom allt det gamla vanliga med smärta

Jag märkte denna reaktion så otroligt starkt då jag nu i somras miste min pappa. Jag mådde jättedåligt och då jag träffade personer som jag inte mött på ett tag,, så var det ju den vanliga frågan - Hur mår du ? Då jag svarade att jag mådde dåligt så började de titta ner och fick bråttom och kände sig obekväma. Många människor tycker det är svårt att bemöta en människa i sorg, men även en människa som mår dåligt. Jag klandrar inte någon för det, men just den reaktionen som man kan få vid den frågan Hur mår du ??  behöver inte vara så enkel alla gånger. Man ska nog känna att man har tid och stanna upp om personen skulle behöva det. Det försöker jag leva efter ialla fall !!

Vänligen MariaJ:-)

Jag tror att i många fall är det som ni säger men jag kan undra varför. Är vi så stressade och har så mycket med vårt egna att vi inte orka lyssna till andra?

Detta är världen och samhället vi lever i och jag kan fråga mig många gånger varför det är så. En del personer har svarat mig att det bara är så det är inget att göra något åt. Har fortfarande inget bra svar eller åtminstone inget jag godtar.

Mvh LisaL

Jag mår bra men mitt knä mår mindre bra :)

Jag tror att TV-reklamen och media har ett stort ansvar över att det blivit så tabubelagt att få berätta hur man mår, speciellt om man mår dåligt. Titta på TV-reklamen! Vi skall vara snygga, fräscha, glada och ständigt på språng. Dessutom skall vi vara framgångsrika, smarta och alltid ha råd att shoppa. Man har skapat en  bild av oss som inte överensstämmer med verkligheten. Ändå är det precis så vi strävar efter att vara, men klart att vi innerst inne känner att vi inte orkar! Att då stå och älta för en bekant att man mår pyton, är som att svära i kyrkan. Man blir obekväm, för man raserar den bild av perfektionism som omgivningen - och många gånger jag själv - har byggt upp runt omkring oss. Man blir en glädjedödare.

Känner mig trött och seg, men det kan bero på att jag ska börja tvätta kl 14.00 och det ser jag inte fram emot =(

Just nu mår jag så där varken bra eller dåligt har mycket i mitt huvud som jag vill göra men orken tar slut ibland tyvärr. jag har lätt för att bli stressad så jag måste tänka mig för. vad det är som gör det så skapar man nog mycket själv tror jag, att man vill för mycket helt enkelt

Just nu mår jag rätt skapligt ,går upp o ner vissa dagar är inte alls bra medans vissa är skapliga har inte mått riktigt bra på flera år men kanske vänder någon gång.Har lite svårt att säga att det är bra om någon frågar brukar säga det är skapligt vill inte säga att jag inte mår bra för då jag känner mig så orkar jag inte med alla frågor som kommer då utan försöker hålla humöret uppe även om det är uselt en dag.

#26 Vill du ha hjälp med din hälsa så hoppas jag att du vet var jag finns. Man ska inte gå igenom livet och känna att det är skapligt.

Du kan läsa mer på min hemsida som ligger under Länkar!

Kram LisaL

Inte så bra som jag borde och vad folk oftast tror….

haha sådär gör jag med, jag svarar jämt att jag mår bra fast jag inte gör det, som en reflex likosm. Så jag mår bra idag ;)

Idag är jag väldigt trött i kroppen. Jag har precis kommit in från min kvällsrunda, men är mer trött ikväll än vad jag brukar vara. Det känns precis som jag har ng virus eller något annat i kroppen. Så himla trött i ögonen också .. bara gäspar !!!  hahahah.. aja.. men piggar nog till sig

Det måste vara särskilt svårt att få utlopp för hur man känner sig när man driver en sån här sajt… Ni måste ju alltid vara på topp. Den tanken har slagit mig tidigare också: Hur orkar dom? kan jag tänka. Ni är alltid glada, förstående och har alltid nåt uppmuntrande att säga. Kramar till er som orkar!

Vi e lite olika. Ytliga personer (typ Svenssons) som jobbar, festar till helgen mår dåligt på Söndagen och är fullkomligt nöjda med det livet. De gjupare som är  mer öppna och medmänskliga som jobbar med sig själv och bryr sig om omgivningen. Blir lätt fel när man pratar över dessa gränser, så till de ytliga kan man svara okey på frågan.

Har blivit genomförkyld. Skulle tro att mitt immunförsvar inte är i bästa balans av någon anledning. Har just nu svårt att se orsak till det men inom mig ligger det nog någonstans.

Atjoo och prosit LisaL

# 33  Krya på dig sys :-)

Kram på dig Lisa och krya på dig…

trött och tom

Mår skräp. Äter mer mediciner än en 98årig skröpplig dam på hemmet varje dag.

Ständig värk i leder, ständig huvudvärk, infertil men vill desperat ha barn, kronisk inflammation i ryggraden osv osv

Kul med gamla trådar som får liv igen :)

Jag tror faktiskt till viss del att motståndet mot att få höra att människor mår dåligt handlar om vår egen otillräcklighet. Folk blir livrädda för att någon ska börja gråta eller visa andra starka känslor, det finns en uttalad ovana vid att möta människor som "bryter ihop".  Kanske väcker det känslor i oss, men framför allt så tror jag att vi är så ovana vid att se sådant.

Det i sin tur bottnar i samhällets krav på självkontroll, det kravet är större idag än det någosin varit tidigare. Vi kontrollerar allt som står i vår makt, allt från när och hur vi blir gravida till vår egen död och däremellan att som står i vår makt, se bara på den fixering som finns kring våra kroppar idag! Den som inte är smal, fräsch och rynkfri har tappat kontrollen…  Därför skrämmer allt okontrollerbart oss enormt. Tror jag alltså :)

I 4 1/2 år har jag mått verkligen dålig och det syns inte.  Jag blev trött att säga att jag mår dålig men jag vill inte säga jag mår bra om det är inte sant heller. Jag tror också det är orättvis att så mycket är "expected" från mig eftersom jag ser sund ut.

Det finns inget läkmedel som hjälper mig, men jag kontrollerar min kost och tar vitaminer och sådana.  Men Reiki har hjälpt mig det mest.  Nu kan jag säga att jag mår okej oftare.

Idag mår jag okej, med lite huvudvärk (det måste vara lite besvär). 

#38 Det var en pinsamt situation när jag gråt när min sambos syster frågade hur jag mådde.  Alla mina  känslor kom fram.  Hon väntade inte på det.

Nej men visst är det väl konstigt egentligen att vi tycker att det är pinsamt att visa känslor? Att tappa kontrollen över isna känslor… ganska förskräckligt tycker jag.

Jag mår faktiskt SKIT just nu…
Detta blir ett låååångt inlägg…. men du bad om det    =0)

Jag har en granne som är helt knas…
Hon är rädd för allt!!
Så har hon en fruktansvärd fantasi också.  

Förra året (vi hade precis flyttat in i vår marklägenhet) satt jag och tittade på efterlyst på knappt hörbar volym och virkade. Min dåvarande sambo hade gått och lagt sig, klockan var dock runt 00,00 en söndag och han är bagare, så han går ju upp tidigt.
Jag gick ut i uterummet där katten satt som vanligt (hon älskar att vara där) och skulle ta in henne eftersom även jag skulle gå och lägga mig.  Då hör jag hur ngn bankar på dörren, jättehårt!! Så jag trodde att det var en galning eller ngn som höll på att bli överfallen av en galning och vågade inte öppna. Jag sprang in fort som tusan efterson jag tänkte att den som bankar snart skulle springa runt och se mig i uterummet!!! Så jag sprang in. Då vaknade min sambo och undrade vad det var frågan om. Jag vågade fortfarande inte öppna. Efter en stund hörde vi hur hennes dörr slog igen… Så vi trodde att hon hade släppt in galningen istället.
Jag var faktiskt rädd så jag skakade… så sent på natten, kan ju inte va friska människor som beter sig så!!
Iaf lugnade jag mig lite och gick ut på nytt för att ta in katten.
Då stod hon i sin häck och vrålade "NU STÄNGER NI AV ER BAAAAAS!!!!!!"
What?!  Undrade jag. Jag hade ju virkat o Greger sov!!!
Det berättade jag för henne, men hon gav sig inte!  "JAG VET VÄL HUR EN BAAAS LÅTER!!!!!!"
Alltså, ärligt talat.  Så började hon gapa på mig för att vi stod där och vrålade och väckte grannarna.  Det kunde ju inte jag hjälpa, det var ju hon själv som hade inbillat sig nåt ljud, Gud vet varifrån hon hört dem, för på andra sidan har hon bara ett förråd, men hon är visst lite uuda har många sagt…
Men iaf…        
Jag tyckte att vi skulle lösa saken som vuxna människor, så vi gick och ringde på hennes dörr dagen efter. Men inte för att hon öppnade. Vi såg att hon var hemma, men hon kunde inte öppna. Så vi gick dit nästa dag, och nästa och nästa…
Till sist fattade hon väl att vi inte tänkte ge oss, så då öppnade hon, slank ut fort som tusan och stod i en hörna, tryckt mot väggen och ville försvinna…    Inte alls samma människa som den aggressiva vi stött på ett par nätter tidigare…
Så ngt fel måste där ju va…

Sen pratade hon inte med oss på ett år. Sen flyttade min sambo och då helt plötsligt gick det bra att prata. Hon såg Emil (hunden jag skaffade) när vi var ute och gick och sa att han var fin, och vi pratade genom häcken när vi rensade ogräs, då hade jag Emil i lina i trädgården.
Hennes katt kom ut (hon har honom i lina, precis som jag har min) och Emil älskar att jaga katter ute, så han ryckte ditåt, men då hans lina sitter i en skruv (sån man brukar ha på stranden o så till hundar) och jag dessutom dragit den 2 varv runt stolpen i uterummet  kom han såklart ingenstans, för då hade han dragit med sig hela uterummet.
Vi skrattade lite åt att han fjantade sig, och henhes katt sprang in. Sen kom han ut igen och det var inga problem.   Så höll det på några dagar vid olika tillfällen, och efter ett tag brydde sig inte Emil när katten kom ut.
Sen blev det dags att rensa ogräs på andra sidan. Dit räcker inte linan, så jag hade honom lös. Hade diskuterat det med ett par vänner com menade att häcken e så tät att det borde räcka som inhägnad egentligen.  Därför satte jag bara upp 2 kompostnät mellan väggen och häcken, så han inte kom runt dit jag inte ser honom. Han låg dessutom på en armslängds avstånd från mig, så att jag skulle få tag i honom om det behövdes.
Monica gick förbi med sin "säckakärra" och den knarrade lite. Så Emil skällde till. Jag nej:ade och förklarade för honom att så fick han inte göra. Monica skrattade lite och sa till honom "hej, jag är grannen"      så då verkade det inte vara ngn fara…

Sen i söndags satt jag och njöt i solen och katten var i linan, så Emil fick vara lös i trädgården. Än en gång, med tanke på häcken och att Monica har nät in till sitt borde det inte vara några problem. Det hade ju gårr bra innan…

Då ser jag helt plötsligt hur han är halvvägs genom häcken och på väg in till henne!!!   Jag skrek såklart till honom, men han var redan på väg.  Tydligen hade hon delat nät, alltså två låga rader ihopsatta på varandra, så han pressade sig igenom.
Sen hörde jag bara hur hon vrålade och jag sprang runt och ringde på hennes dörr för att hämta Emil ochkolla hur det gick med henne och katten. Tror ni att hon öppnar???!!! NÄPP!!  Så jag sprang runt och sen tillbaka in i min trädgård. Jag fick alltså locka tillbaka honom samma väg som han kom!!
Så stod hon där i sitt uterum och gapade om att såhär kunde vi minsann inte ha det och bla bla bla… Jag svarade med att givetvis kunde vi inte det och att jag i fortsättningen kommer att ha honom i linan tills jag satt upp staket. Men inte för att hon ger sig!! Hon tjatade på i 10 minuter om detta, och till sist sa jag till henne att jag skulle kasta in Emil och inte hade tid att tjata omdet mer, men att jag snart skulle komma ut igen!

När jag kom ut igen stod hon redan vid staketet och försökte binda ihop det. Jag bad om ursäkt och frågade hur det gick med Bob (hennes katt) Hon sa att det inte hade hänt nåt. Då frågade jag om hon fick ihop det (staketet) eller om jag skulle hjälpa henne.  Hon sa ingenting och till sist sa hon bara "äh, jag får inte ihop det, jag måste gå in" så försvann hon…

Jaha, tänkte jag. Då ordnar det sig säkert, skönt att ingenting hände…

Senare på kvällen kom ett par vänner till mig, vi skulle grilla.
Då haffade hon mig direkt när jag kom ut och började tjata igen.
Hon sa att hon hade pratat med många som är livrädda för Emil och går stora omvägar när de ser honom… Stor risk´… Alla ÄLSKAR honom och kommer fram och pratar en stund och klappar honom.
Sen sa hon att detta skulle minsann få konsekvenser. "Jaså vadå?" undrade jag, "ja, det ska du få se!!!!!" Gol hon.
Så förklarade jag än en gång att han inte kommer att vara lös mer och att hon inte behövde vara orolig.
Då frågade hon "och när ska du lära dig det? När han biter ett baaaaaarn????" gapade hon vidare.    Varför han skulle bita ett barn vet jag inte…. Antagligen har hon gått och fantiserat igen.
Sen sa hon att det minsann inte räckte med en sån lina, det hade hon "hört".  Jag undrar var?? Förklarade för henne att hon ju sett med egna ögon att den håller och att om han ska komma loss från den får han dra med sig hela uterummet, och det orkar inte ens han!

Sen har hon varit på mig så fort jag har kommit ut i trädgården, så nu de sista dagarna har jag inte vågat gå ut!! Man vet ju inte vad hon kan ta sig till… Hon har kastat både sten och grus över häcken som träffat mig i ögonen….

Igår kom mamma och vi satte upp tyg på 3 pinnar in mot hennes för att hon inte ska kunna se in och veta när jag är ute, då smyger hon fram och väser "sätter ni upp nät nu?"  Jag svarade bara att det gjorde vi inte "Då får Roland komma och inspektera det sen"   Alltså vaktmästaren…  Hon hörde inte ens vad jag sa! Jag sa att vi INTE satte nät, så det fanns ju inget att inspektera!!! Dessutom brukar inte vaktmästarna komma och göra sådant.  Det är rent trams från henne, och dessutom är hon ju inte så jäkla rädd eftersom hon vågade sig ut då…  Hon hör inget annat än det hon själv s'ger, och knappt det.   Häromkvällen sa hon att jag hade fått en väldigt märklig uppfostran som inte bad om ursäkt.  ?!!!   det avr det första jag gjorde!!! Men inte heller det hörde hon!
Sen var jag och köpte nät till henne i måndags. Trots att det gamla gick att laga. Så la jag med en lapp där jag förklarade att jag har över 50 karaktärsvittnen på honom, varav 5 är småbarnsföräldrar och en är leg. hundpsykolog, så hon kunde känna sig lugn.   Jag skrev även att hon var välkommen in på kaffe och prata civiliserat istället, s¨å att hon lärde känna honom, och att hon gärna fick ta med sig "alla de" som "Går omvägar" för honom…
I går när jag och mamma satte upp insynsskyddet och hon kom och kacklade sa hon att   hon hade minsann fått ett stort blåmärke!!!    Jag förstod ju genast att hon hade fantiserat igen och tände till på alla cylindrar "kom inte och säg att han har rört dig, sluta nu med dina lögner" sa jag. Då erkände hon ju illa kvickt att han hade inte gjort nåt men hon hade blivit så rädd att hon störtat in i uterummet och då slagit sin arm… Men DET kan ju inte Emil hjälpa!!! Nä, det fick hon ju också erkänna till sist…
Sen sa hon att hon blev rädd för att han morrade först åt katten och sen åt henne.    Så sa jag till henne på skarpen att nu fick det vara nog med lögner, jag satt ju i trädgården och hörde alltihop!!!  Jaha, ja, då fick hon ju erkänna att han kanske inte morrade iaf, då.
Jag sprang ju inte runt förrän han var inne, då sprang jag och ringde på dörren. Vad hon sen gjorde under den tiden, kan man ju dock undra, eftersom Emil haltade kraftigt när han kom därifrån…

Alltså jä***  su***     förlåt, men vad ska man säga då?!
D e ju faktiskt synd om henne och jag hoppas att hon polisanmäler så att jag kan göra en motanmälan och begära att hon ska få hjälp…    Hon hade verkligen behövt det…
Men blir man förbannad eller vad?!  När hon dessutom ljuger?!
Människan är över 40 och beter sig som en barnunge, kastar grus och stenar, står och gapar över en häck istället för att lösa det som normala vuxna!!!

*suck*

JAG MÅR BRA!

(just ni i a f)

Livet är toppar och dalar.Ibland kan det kännas som man åker berg-o-dalbana hela tiden.
Man måste gå igenom vissa saker, inte tränga undan utan gå in i känslan är det som hjälper för mig.
Många näsdukar går det åt mellan varven.

Jag mår bra idag och är glad för att jag kan KÄNNA på riktigt!

Just nu mår jag oxå kanon bra, mycket skoj som händer

Jag mår helt ok idag.Har inga klagomål direkt.

Jag mår bra idag. Solen skiner och jag skall snart hoppa i badet för att bli ren till kalaset vi skall på i kväll.

I natt var det värre.  Lade mig vid 22.30. Sen vaknade jag av värk vid 01.somnade om vaknade,forts. Vid halv  3 tog jag en Panodol. Sov till halv 5 vakna somna vakna. klockan 6 gav jag upp och steg upp. Det är skit att ha ont av värk på nätterna. Nedrans axel. PÅ dagarna går det rätt bra för då undviker jag att röra mig så det gör ont.  Om jag förstått rätt är det lite kalkaxel, lite atros och så frusen skuldra.

Jag mår rätt okej. Jag känner mig slut i kroppen och hade behövt rensa bort dåliga energier. Jag ska köpa några stenar + bergskristall för att hjälpa mig med det.

Sen så har jag i snart ett år till och från hade väldigt ont i svanken när jag ställer mig upp.

Måste byta matvanor också. Jag tror inte att jag passar att äta tung mat. Ska nog bli vegetarian igen. :)