Att hålla energin... hmmmm
Såg än en gång den givande filmen The Celestine Prophecy med mina älskade vänner Happy o Niclas. Det satte igång ännu mer funderingar om allt som händer på vår Moder Jord och med oss människor nu i denna starka tid.
Skrev ju, som några kanske sett, en artikel igår om min färd mot mer andlighet i mitt liv. Något som hela tiden händer inom mig är att jag blir allt mer känslig för saker o ting. En kommande jordbävning kan få mig att vara helt spansk i huvvet timmar, ibland dagar innan. När någon intill mig blir upprörd, arg, ledsen, upphetsad - då känner jag det omedelbart - i min egen kropp. När man öppnar upp andligt mer och mer så är det här ju en nog så intressant fråga… Hur gör man för att hålla den positiva, livgivande, glädjefyllda känslan inom sig??
I min värld så går det fort nu, och har gjort det under en tid. Jag hinner inte alltid kolla in att jag verkligen är i mig själv, då det verkar som de små, små känslotentaklerna utvecklas med blixtens hastighet. Märker det förstås så fort något händer omkring mig, men då kan det ta en stund innan jag samlat ihop mig igen.
Skriver det här, för jag tror vi kan s a s peppa varandra till att förstå vad det är som händer och då lättare kunna lita på oss själva och inte tappa energi. När jag pratar med ungdomar, blir det så självklart. Dom ser många gånger vad det är som får dom att må dåligt. Stressiga föräldrar på morgonen, halvt utbränd lärare på dagen, diskussioner om den globala uppvärmningen och det kan vara kört för den dan….
Jag tror det här har en djup betydelse på många plan. För det första så ÄR det helt enkelt en sanslös "upphöjning" av våra medvetanden, och det påverkar oss. Så det så.
Sen är det ju så att denna ljusökning gör att vi mer och mer tvingas konfronteras med det vi försökt springa ifrån. Och dom projektioner jag ser omkring mig - huuuuh! Dom är inte att leka med! Och om vi inte litar på oss själva, då kan vi lockas gå igång i gamla mönster. Än en gång! Och var tog då vår energi vägen…
Igår fick Happy ett tel samtal, jag var tillsammans med henne i deras kök. Mådde prima och plötsligt blev jag så jäkla nervös! Kände att jag började svettas, hjärtklappning osv. Anki pratade lugnt i telefonen, men efter bara en stund insåg jag att det inte var så att hon var där i lugnet. Kan tyckas som ett litet, löjligt exempel - men sånt här kunde jag hantera! Jag har blivit kanon (trodde jag!!!!) på att se vad som är mitt o inte.
Sen såg vi då på filmen och det här med energi mellan oss människor gick ännu djupare in i mig. Vi utvecklar vår känslighet med healingen, meditationer, yoga, medialitet osv och får lära oss att det bara är att stänga av. Men det som nu sker i vårt universum, tror jag gör det svårare än någonsin.
Långt inlägg, men jag tror det här är så viktigt. Vi kanske kan se i det stora hela att det är viktigt med den positiva energin, men att FAKTISKT klara det varje stund i våra liv, det kan vara knepigare. Läste om galaxer som slukar varandra, kanaliserat material om frekvenshöjningar o s v. Det blir allt starkare och ju fler vi är som hjälps åt hålla energin, desto bättre är det.
Spel, manipulationer och projektioner är starkare dom också, då många gör precis vad som helst för att slippa deala med sig själva o istället lägga ut det på nån annan.
Att andas, känna in och verkligen ta reda på vad som händer i olika situationer är nog extra viktigt när man öppnar upp kanalerna som vi gör. Givetvis får vi massor med ljus med ovanstående handlingar, men vår guddomlighet ökar ju hela tiden och guden/gudinnan inom oss kräver att vi förstår att vi är delaktiga. I allt.
Vår största fiende just nu är hopplösheten och övergivenhetskänslan, enligt mitt hjärtas tankesätt.
Massor med ljus på er ni som har regn och ni andra också! Med risk för att låta som en klämkäck kosmisk scout - så säger jag det ändå: Tillsammans kan vi åstadkomma vad som helst!!
Ha en ljuvlig helg!
Elinor
Medarbetare på Övernaturligt i Fokus
Tack för en fin berättelse, och jag kan känna igen mig såå otrolig mycket av det du skriver. Och som du skrev, att ta reda på, känna in vad som händer i olika situationer, när man öppnar sin kanal, det är inte alltid så lätt. Håller oxå med om att vi tillsammans blir vi otroligt starka, att vi finns där för varandra.
Du skriver på ett starkt och härligt sätt, fortsätt gärna.
Med ljus Fia
Det var en fin beskrivning på hur vi arbetar oss igenom våra utvecklingar. Att bemöta oss själva är det viktigaste vi kan göra både för oss själva, men även för vår omgivning. Jag kan hålla med om att ibland så är det lite svårare att förstå och bemöta sina känslor som kommer. Jag har själv vid flera tillfälle fått söka i mig själv och utveckla mina känslor om vad jag känner. Ibland finner jag svaret direkt, ibland kommer det inte förren senare i livet. jag är just nu själv inne i en fas där jag går igenom mycket… nyförälskelse kontra… sjukdom (egen), oro över flera nära och kära, lite stress inför uppstart av grupper och kurser mm
Jag håller med fia om att du har gjort en mycket fin berättelse och förklaring för oss alla och det är underbart då man märker att man bemöter och utvecklas inom sig…det smittar av sig till alla !!!
Kram och ljus på dig Elinor och TACK !! MariaJ:-)
Carpe Diem
Maria Johnsson
Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör
Det var intressant att få läsa detta så här dagen efter ett biobesök då jag stod och ansträngde mig i kön. Ansträngde mig för att hålla mig lugn och hjärtverksamheten i schack.
Det var så att kön visade sig vara längre än väntat eftersom de vanliga betjäningskurerna var obemannade, och biljett istället inhandlades längre fram i godis/popcorndisken vilket dessutom gjorde att kön gick extra långsamt. Jag hörde folk runt omkring mig bli irriterade och en del sa till andra att ta det lugnt etc. Tidigare år har jag alltid hetsat upp mig i dylika situationer, fått adrenalin upp till öronen och börjat armbåga och desperat försöka öka mitt personliga space. Nu när jag själv inte hade bråttom och i grunden mådde bra så insåg jag att min hjärtgalopp och svettning inte nödvändigtvis hade med mitt ibland dåliga tålamod att göra, så jag stängde mag(3:e)chakrat flera gånger(för säkerhets skull, har inte riktigt lärt mig när jag är öppen resp. stängd), började köra ki-andning och dessutom tänkte mig ett skydd framför magen och ett ägg runt omkring mig. Vet inte vilken skyddsvisualisering som är bäst så "ägget" och "magskyddet" kom om vartannat (någon som har tips på bra skyddsteknik mot jobbiga energier i omgivningen?). Det funkade halvbra, men det intressanta är att jag blev medveten om kontrasten mellan mitt inre (jag mådde bra) och omgivningen (omgivningen var stressad) och det får mig att inse att det kanske är svårare att hålla dåliga energier ifrån sig om man själv mår dåligt eftersom det blir svårare att veta om det kommer utifrån eller inifrån. Dvs jag blir mindre benägen att gå ut eller träffa folk när jag mår sämre (vilket ju i och för sig är naturligt) men samtidigt kan man behöva miljöombyte och få bra energier utifrån vid sådana tillfällen… Svår balans….Några tankar kring detta ?
Jag tror absolut att man känner av mer när man läcker lite energimässigt. Det i kombination med att vi lever i en tid där vår andliga närvaro ökas hela tiden, som att själen tar mer plats äntligen! Alltså blir vi allt mer lyhörda och jag tror vi känner av så oändligt mycket mer än vi är medvetna om, trots att många av oss här inne på forumet utvecklat detta mycket.
Jag tror att vi "tjänar" mycket under denna tid på att kolla in vad som verkligen pågår inom oss och omkring oss, för ju mer vi är medvetna om desto mer kan vi påverka vårt eget mående. Något som är extremt viktigt för mig det är också att ha sanna relationer omkring mig i mitt privata liv. Där tankar jag massor och skulle inte överleva utan det. Sanna människor utan spel och manipulationer, där vilar man. Som en Statiol-mack blir det… bara att fylla på med undantaget att alla blir påfyllda och ingen dränerad.
Medarbetare på Övernaturligt i Fokus
Jag håller med om att omgivningen är viktig. Att sortera i olika faser i livet är ett måste tror jag. Jag förstår att människor kommer till mig av en anledning, men jag behöver inte låta dem ta min energi.
Jag väljer ju själv vilka personer som är bra för mig. De personer som jag inte kan eller mår bra att umgås med måste jag ju undanbedas.
Jag kan säga att jag har verkligen fått hjälp uppifrån ibland med att sortera. Jag har bett om att min relation ska minimeras med vissa personer och så har det blivit.. Kanske pga arbete på annan ort, kanske pga andra kompisrelationer, kanske pga flytt mm…
Vi går ju vidare. Vi är i olika faser i livet. Vi umgås ju inte längre med våra skolkamrater, sen kommer det en ny fas och sen en ny,, det är inte konstigt.. Alla har de lärt mig ng,, och jag är tacksam för det.
Idag vilar jag verkligen i mitt umgänge. Jag har fantastiska vänner som står mig nära. Jag vill hellre ha få nära, än flera ytliga..
Kram MariaJ:-)
Carpe Diem
Maria Johnsson
Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör
Håller verkligen med dig Maria! Har några få, verkligt nära vänner och där PRATAR vi med varandra. Så givande. Där tankar man på big time!
Jag trivs idag med mig själv och lider inte de stunder jag är ensam, tvärtom. Och när jag väljer att umgås så är det härlig kvalitet. Som det ska vara!
Medarbetare på Övernaturligt i Fokus
Starta ny diskussion