Hur definerar man det ? Ja, man kan göra det på flera sätt, men jag tänkte just i denna tråd ta upp den ganska tuffa delen av personlig och medial utveckling.

För mig så har hela mitt liv varit en resa och utveckling. Jag vet vad det innebär att gå igenom flera olika prövningar. Jag har märkt att jag kan utsättas för en sak, och bara ng veckor senare så möter jag människoar med samma utmaning som jag själv just passerat. Varför ? Jag tror att när man ska jobba med människor så är det vikitgt att man får uppleva flera olika emetionella svårigheter. Detta stärker även ens empatiförmåga och förståelsen för andra människor. Att ha varit i situationen själv innebär även att man kan ge den extra delen av förståelse och empati för personen. Det är vikitgt att man inte blandar in sina egena upplevelser i den personens känslor. Vad är mitt och vad är klinetens..En mycket viktig sak !! 

Dessa prövningar som kommer är vi kanske inte förberedda på, men det är oftast en konsikvens  av ett sammanhang. Vissa saker kommer utan att vi vill eller har förberett oss på det. Vi kan drabbas av olika former av sorger eller andra trauma som ligger på ödet. De är de känslorna och allt de som vi går igenom där, som utvecklar oss även om det är de som är de tuffa emetionella prövningar. det får ta den tiden det tar, men jag tror att allt ha en mening, och att vi är här för att lära oss att hantera just känslorna.

Sen kommer vi till våra val….

Jag har mött i min omgivniing personer som inte vågar eller vill ta tag i sitt eget liv. Grunden till det är som jag ser en rädsla för vad som ska komma upp. Jag har full respekt för det, och en stor förståelse för att rädslor kan ta över, men om man inte vill reda ut det…då måste man också förstå att man kommer att står kvar. Man lever alltid efter de val man gör, och väljer man att inte agera så blir resultatet också därefter.

Det kan handla om att läsa en utvecklande bok, få ha sin egen tid, varva ner hemma och inte se alla måsten, göra det man vill, umgås med vänner, mediatera, ha kvalitetstid med familjen. Det kan vara som som helst som man känner i hjärtat att det tillför en ng. Det lugnar och stärker. Livet ska inte bara vara fyllt av måste, utan även av glädje och skratt..

Om man fortfarande bara rusar på, trots att man kanske redan har fått kroppliga symptom på nedstämdhet, depression, värk och dyl… Varför vill man då inte hjälpa sig själv. Min teori är fortfarande rädsla för förändringar och vad som ska komma upp om man varvar ner. Såhär har jag varit i hela mitt liv kanske det är ng som säger,, ja,, men detta är effekten av just det..

Vad har ni för synpunkter på just detta ? vad blir er första tanke och reflektion på trådens budskap… Skriv ..

Kram och ljus till er …. MariaJ:-)