Hej MariaJ! Jag är ny som medlem på sajten och jag läste just ditt inlägg. Jag håller med dig om att gråten har en helande / renande funktion. Själv har jag uppfostrats med att det är bra att gråta, men trots det har jag svårt att släppa fram den. Jag har åkt på en del törnar i livet och kanske är det orsaken till min hämning. Hursomhelst så ville jag komma fram till att jah fick så kallad giftstruma för ett år sedan som jag fortfarande behandlas för. Jag är själv övertygad om att sjukdommen har ett direkt samband med min "oförmåga" / ovilja att blöta ner mej (= gråta). Men jag jobbar på det!

jag har väldigt lätt till tårar oavsett va det gäller,men däremot vill ja inte gärna gråta inför andra männsikor…….min man har oxå lätt för att gråta vilket jag ser som en lättnad över att han kan göra det utan att skämmas det tycker jag är manligt…blir förbannad när aj hör folk säga till små pojkar attt de inte får gråta…det dummaste jag hört, har en bekant ensam pappa m son som har den inställningen gissa va vi har disskuterat detta m honom jag o min man….

vi va hos honom en gång o hans son kom hem o grät han hade hamnat i slagsmål o ramlat o allat vad det nu var…han stor grät o pappan fräser sluta gråta det gör bara tjejer….då va det så skönt att min man bröt av direkt o sa nej det stämmer inte jag gråter oxå det har ju inte med kön o göra alla är vi människor…..ibland är man ledsen o då får man gråta ,det är lika naturligt som att vi äter,andas sover mm

Jag tycker at det kan var aotroligt befriande att gråta ibland, man blir av med en massa spänningar och när man gråtit klart så känns det inte lika hemskt längre det som gjort en ledsen från början. Så jag kan bara hålla med, gråt ut ibland :)

Jag gråter ju bara jag ser "Lilla huset på prärien"… hahahah Jag är så otroligt sensitiv när jag ser filmer. Jag berörs otroligt lätt..

Gud vad du är Bra på att skriva  , ja här innom mej finns en härlig kommpott av kännslor som kommer ut då och då *ler*

#4 Jag gråter också till allt möjligt, filmer om jag hör nån gripande låttext, ett barn som sjunger fint osv så det gäller att ha näsdukar med sig :)

Jag har också mycket lätt till tårar, och ser det som något positivt, gråta är bra.

Mycket bra skrivet MariaJ!

Själv är jag upppvuxen i ett hem där känslor, vilka det vara månde (utom skratt), var förbjudet eller åtminstone tabubelagt. Jag har aldrig sett mina föräldrar gråta, de har aldrig hållit om oss och vi har i princip aldrig suttit i deras knä. Det är inte så svårt att räkna ut att jag haft gråtproblem va ;) Min storebror omkom när jag var liten och jag tror att den obearbetade sorgen ligger som ett lock över hela familjen.

Själv har jag jobbat i åratal och mycket intesivt och gråter idag för i stort sett vad som helst. Det är för mig framgångar större än både karriär och pengar :) Jag tror att du MariaJ har helt rätt i att det är en nödvändig och läkande reningsprocess!

Tårar är bland det bästa som finns. De har ju en mängd olika uppgifter som att rena ögat och fukta det samt näshålan och att rena kroppen från känslointryck. Underbart att gråta och jag kan bli sådär tröstlös ibland och storgråter för ingenting, men va skönt det är efteråt.

Jag gråter nästan aldrig…….utom när nån närstående tar upp nån känslig och jobbig fråga. Jag har mycket inombords som egentligen borde få komma ut, men  allt bara låser sig och jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Säkert skulle jag må bra efteråt, men jag skulle aldrig klara av att gå till en främmande person och utlämna mig och mina känslor. Det är lika svårt även med släkt. Jag vet att att en vacker dag spricker bubblan.

Jag har oerhört lätt för att börja gråta, vid alla tillfällen. Jag har alltid tyckt det var lite pinsamt men har nu äntligen börjat lära mig att det är ok och jag mår bättre av att gråta en skvätt. Tycker dock fortfarande att det är dödens skämmigt att börjar gråta när jag är på bio med barnen och ser tex Bambi. Sitta där bland alla barn och deras föräldrar och torka tårarna är inte så kul hihi.

Vad händer om man undviker att gråta under en alldeles för lång tid?

Bra skrivet,Tänkvärt! men jag brukar själv inte gråta ofta, tuvärr. jag rymmer. Får ofta kännslan av att jag är ledsen  men vet inte varför, därför går jag inte in i kännslan för jag förstår inte varför. Sedan när det finns något att gråta för släpps allt lös. måste våga gå in och "gräva" från början och bli av med det. =) 

Är det viktig att hitta en orsak till varför man gråter..? :/

# 12 Bigmama.. Min filosofi är att förträngd gråt skapar obalanser och oro i kroppen. När man upplever saker som man inte får reagera känslomässigt på, utan endast ta in och behåller dem utan att betrakta, så skapar det mer och mer oro..och kan tillslut skapa ett sjukdomstillstånd.

Om man går med oro och förträngda känslor för länge så skapas det en inre stress som kan leda till ångest, tvångstankar, nedstämdhet, depressioner ect..De människor som har missbruksproblematik går väldigt ofta med förträngda känslor inom sig, som inte de fått uttrycka. de dövar de känslor som finns inom dem. Endel vet inte ens vad de dövar, men de känner att de själva har en känslomässig obalans där förträngd gråt och ilska ligger bakom.  

Om man är orolig för något specifikt eller om man är oroligt lagd är skillnad, för vi är olika som människor.

# 13 KallaMigMimmi.. Jag tror inte det är så viktigt alla gånger att veta varför man gråter, utan det är ett viktigt reningsverk som startas vid behov. Det kan vara flera olika känslor som ligger som bara måste ut..

Att gråta är att som lyfta på locket och låta ångan pysa ut. Gör man inte detta så blir det lätt övertryck och vill det sig riktigt illa, blir det en "explosion".

på senare tid har jag lätt för att gråta, inte som jag vart förut så visst har jag blivit känsligare men det är en sådan härlig känsla efteråt och hur avslappnad jag blir :)

Jag jobbar som assistent och även fast min "kille" inte har tårar så gråter han ändå, man ser att det blir tomt i ögonen lixom.