Min  pappa, barnens morfar är också på månen. Mina barn känner sig tacksamt trygga att han är där, för då kan han ju se på oss och alltid vara med oss. De yngsta som är 6 och 4 brukar bli jättelyckliga när månen lyser starkt eller när den börjar visa sig på kvällen . Då brukar de säga Hej morfar, vi älskar o saknar dig.  Sen brukar ju morfar komma ner o hälsa på. Någongång har det varit att min yngsta son har gått runt i huset o hållt handen med morfar. " Ser du mamma, här går jag med morfar. Jag håller han i handen". Du kan tro att kärleksfulla glädejtårar faller ner från mina kinder. Jag själv känner en stor saknad efter min far, fast det har gått 3 år; Men när man får uppleva att han är här ändå så känns det så enormt underbart.

Du sade helt rätt saker till din dotter tycker jag. Vår barn känner o ser betydligt mer än vad vi vuxna gör. Därför är det viktigt att vi gör allt för att de ska känna sig trygga och glada. Alla nya intryck kan annars bli o vara ledsamma.(hmm stavas det så, ah skitsamma du förstår nog.)

Önskar dig en fortsatt underbar dag. kram //Erika

Tack för era underbara historier om era barn. Ja vad säger man, våra barn är ju så fantastiska, själv får jag höra massor av tankar från mina barn, då vi också har en öppen dialog, det är ju så viktigt hur vi bemöter dom när frågor kommer. För min älsta dotter är det, det naturligase som finns att vi har våra anhöriga som lämnat oss, omkring oss, hon säger att tex farmor kommer som en ängel och kollar till oss då och då. Även att hennes farmor klappar om henne ibland.  Och precis som ni säger, man ska göra allt för att barnen ska känna sig trygga och glada. Många kramar till er Fia:)

( Katta, ge Filippa en bamsekram från fasterfia, hon är bara för go)

Härliga berättelser !! Jag har också många underbara uttalande från mina barn genom åren med mig, det är så spontana och raka i sin kommunikation, och det är så viktigt att man faktistkt bemöter dem i deras egen funderingar och tankar..

kram på er // MariaJ:-)

Ja barn är härliga. När gamlafarmor dog. Det är snart 20 år sen. Vi hade funderat på om vår dotter skulle vara med på begravningen. Men dotter visste hon.

Visst skulle hon vara med på gammelfarmors begravning. Det var inget konstigt enligt henne. Det var nämligen så att det är bara kroppen man begraver, gamlafarmor själv hade redat flugit upp till Gud. Så igentligen behövde vi inte vara ledsna. Det är bara så att man inte ser gamlafarmor. De är kloka de barna