Detta tycker jag är en viktig sak. Själv märker jag det jätte tydligt. Är jag stressad och irreterad hemma, blir mina barn stimmiga och sura, är jag lugn, bemöter vi varandra på ett annat sätt, detta gäller även mitt och min mans sätt att vara. Ävet inom mitt arbete där jag träffar många människor märker jag det mycket tydligt, jag försöker alltid att komma in till en vårdtagare med glatt humör, gärna med en stor kram, dessa människor kanske ofta är nedstämda och smått ledsna på samhället eller själva livet, men när vi kommer med vårat goda humör, vänder dom makant, och deras dag är förgylld. Det är så lite man kan ge andra människor.

När jag är på dåligt humör så blir min mann också på dåligt humör och vise värse. När vår hund Ina levde, och man var arg på barnen då blev hon ledsen och gick och la sig och trodde att man var arg på henne. Var jag ledsen kom hon alltid och ville trösta en. Så hon var väldigt känslig av sig. Så vist påverkas vi.

Jag har jättelätt att känna av hur andra mår speciellt mina barn har dom en dålig dag kan det bli att jag blir påverkad fast jag försöker att inte bli arg längre det blir bara värre och har jag en dålig dag så blir nog gubben och barnen också på dåligt humör.

Jag sprider en positiv energi tillde som är mottagliga för det…
 Med liv och rörelse…..

Bra Maria, jag håller just nu på och läser en bok som heter The Secret av Rhonda Byrne och den handlar just om att det du tänker det sänder du också ut, och det påverkas din omgivning av, så det du sänder ut det får du också till baka…. jag rekomenderar verkligen den boken till dom som inte har läst den…..

Jag hoppas att jag sprider och sänder ut en energi som är lugn, positiv, glädje och kärlek till alla som är runt mig. För jag känner mig så inombords.

Jag hoppas att jag för det mesta sprider lugn och kärlek, men visst märks det på barnen när jag är trött och tålamodet tryter… Då gäller det att kvickt hitta något som skänker harmoni: Kanske rätt musik, massage av kärestan eller göra en "familjehög" d v s en jättekram tillsammans på golvet!

#7 Det lät mysigt, familjekram på golvet

Jag är fullt medveten om att jag inte sänder ut särskilt trevliga energier, varken hemma, i skolan eller någon annanstans. Det är som att det förväntas av mig att jag ska vara irriterad, arg osv. Fast jag vet att det egentligen bara är jag själv som har fastnat i inkörda hjulspår, som taroterna säger *ler*. Men jag jobbar med mig själv, hela tiden. Det är viktigt både för mig och min omgivning, för min lillebror (sju mån gammal) blir ledsen om han märker att jag är på dåligt humör när jag ska passa honom, och min ena katt blir jätterädd och springer och gömmer sig (fy vad jag skäms, egentligen..). Vilket i sin tur gör att jag blir på ännu dåligare humör, och så har en ond cirkel uppstått. Men jag försöke verkligen.

Dethär med att det man tänker, det sänder man ut. Det har jag ju läst någonstans, dumt att jag inte kunde lägga det på minnet.. Det är verkligen något jag borde tänka på.

// Melina

Bra tråd. Samma här. Barnen känner alltid av min energi om den råkar vara dålig. Vissa människor man möter på kan man riktigt känna hur energin deras är negativ.

Jag är väldigt känslig för andras humör och det kan påverka mej väldigt. Speciellt om någon i familjen är arg eller irriterad, då kan jag bli likadan. Denna artikel får nog mej att tänka efter nästa gång jag själv är irriterad eller arg…. Tack, Maria!

Det beror vel på humör och sinnelag vilken enrgi man sprider.