Puttar upp den här tråden för att den är bra :) Det är en fin egenskap att visa medkänsla för andra människor :)

Jag håller med dig till 100% Soffe.. Kram MariaJ:-)

Tänk om alla kunde känna medkänsla inför andra, då skulle världen vara underbar att leva på.

Så sant som det var sagt

Åh vad fint Maria

Medkänsla är ett sätt att få ge det som man kanske inte fick så mycket av själv, när man bäst behövde det - också. Och så vill jag inte att någon skall behöva känna det, och ofta känner jag det inför dom människor som andra bara går förbi - konstigt nog.

Hej på er!

 Jaa vad härligt om fler kände mer empati för varandra.

Vi bor i Thailand. Jag är född här och jag har buddha i mitt hjärta för evigt.

Jag vill inte göra det här till en religionsfråga eller så men jag upplever att det  är en otrolig skillnad att leva i ett buddhistiskt land och att leva i ett icke-buddhistiskt land.

Här hjälper ta mig katten ALLA varandra med allitng. Min önskan är att det kärlek och omtanke som råder här kan spridas som ringa på vattnet till resten av världen. :)

Kram ljus och kärlek till er!

Rosarin :)

Live as if you were to die tomorrow, Learn as if you were to live forever…/ghandi

Unberbar text Maria, så sant så sant!

kram

#7 Och jag kan inte mer än instämma. Är inte någon religionsfanatiker, men den religion som jag tycker verkar "hålla" även i varadagen, är buddhismen. Ödmjukhet inför livet och inför varandra är nåt som man sällan träffar på här i väst.

Inga-Lena:

 Jag har också upplevt att det är så. Jag är inte heller fanatisk på något vis men det blir så uppenbart när ett helt land beter sig så annorlunda mot vad man är vad vid.

Häftig känsla helt klart! :)

Det roliga är att västerlänningarna ofta tror att de är såååå snälla men det handlar inte om snällhet utan det sitter i deras grundläggande sätt att tänka. Inställningen till livet.

Hur fasen har de lyckats med det där? *fniss*

Kanske vore nåt att fundera över och sedan sprida som ringar på vattnet, eller vad säger ni?

Kram Rosarin :)

Kan bara hålla med dig. Jag är ingen person som rest mycket, men jag tror också att det handlar om grundinställningen till livet. Jag har alltid varit intresserad av det buddistiska tänkandet, och de tarotkorten som jag använder står mycket för det. Jag tror på allt som Osho Zen talade om livet, därav mitt tarotval av korten. Jag arbetar med dem då jag vägleder i livet. Ja, det vore en klok ide´ att skriva artikel om.. Hur ser vi på livet.´

Tack för Det Rosarin :-) ///  Kram och ljus MariaJ:-)

Jag har läst den här tråden så många gånger nu men hittar inget bra svar.

Medkänsla är väldigt viktigt men jag känner att gränsen mellan medkänsla och "tycka synd om" är hårfin. För när man tycker synd om någon så gör man ju varken personen eller sig själv en tjänst. Förstår ni hur jag menar?

För mig är det nog lätt att medkänslan går över i tycka synd om….

Kram Sanna

Tarotsanna:

Intressant tanke du har. Jag förstår att gränsen kan kännas hårfin ibland Jag upplever det nog lite annorlunda:

Sympati står för mig för  att tycka synd om.

Empati är en känslomässig förtåelse oavsett om känslan är glad, ledsen, upprörd, lycklig, förvånad,

Att tycka synd om någon är för mig inte alls samma sak som att känna vad den ande känner och därmed förstå känslan.

Är du med på hur jag tänker vännen? :) Hur känns det för dig? Om du undrar hur ja'lerg menar så kan jag försöka förklara lite bättre, säg bara till. *ler*

Kram Rosarin :)

oj ser att jag har stavat som en kratta *fniss*

Empati är en känslomässig förståelse, ska det så klart stå

Att tycka synd om någon är för mig inte alls samma sak som att känna vad den andre känner och därmed förstå känslan., ska det också stå.

Klockan är  sent här borta och det är dags att sova.

ljus och kärlek till er.

Kram Rosarin :)

Åh vad spännande.

Ja tack gärna. Vilken tid börjar ni?

Rosarin, Koh Samui, Thailand.

ljus och kärlek

Rosarin :)

oj jisses Nu är jag trött…skrev i fel tråd

kram

Hahahah.. skrev du i fel tråd Rosarin ..Det gör inget !! men tur att du själv uppmärksamade det ju !!

Jag förstår hur ni tänker när det kan övergå i "tycka synd om syndromet".. men vem skapar den tanken då ?? Jo det är ju man själv.. Varför skulle man tycka synd om en människa för att man känner en medkänsla ?? Jag tycker inte synd om människor som hamnat i någon situation eller skapat händelser omkring sig pga at de gjort vissa val i livet. Jag kan däremot tycka att jag visar medkänsla till dem för att de inte förstod bättre då de gjorde ett speciellt val. Men det var deras val, och förmodligen då också meningen att de skulle gå igenom det. Precis som i min situation….

I min situaton som tråden handlar om, så är det en väldigt slitsam seperation, samt 14 dagar senare så dör min pappa hastigt genom att inte klara en mycket svår operation. Då visar de vännerna en fin medkänsla med mig, för allt jag gått igenom på så kort tid. Jag var så långt ner i sorg som man kan komma, jag trodde inte själv att man kunde komma så långt ner och ändå lyckas ta sig upp.. men det går !!!! 

Jag tror att "tycka synd om" är mer i de samanhang som det händer saker hela tiden, och man själv som betraktare hanterar situationen på det sättet att man tycker synd om personen för att h*n drabbats.. men som jag ser på hela existensen,, så har jag väldigt svårt att tycka synd om någon, för vi har alla olika val, och de är dom vi lever efter. Vi kan tänka olika, och det är nog hur vi själv tänker i situationen. Även om de oförutsedda kan komma in som sorg, traumatiska händelser, olycka mm, men då är det meningen att vi ska prövas ännu mer, av ng anledning.

Detta är mn syn på det.. Vi tycker alla olika och det måste vi respektera, det är viktigt :-)

Kram och ljus till er alla ///  MariaJ:-)