Jag tänker ialf. att säga sanningen i t.ex vid bråk och kaos…lösa upp det med personen i fråga…

Hur jag påverkas av mina tankar…jag tänker jämt att allt kommer bli bra, använder inte mig av mkt. sorg och bråk t.ex.

I känslomässigt kaos…klarar jag mig ur ganska så fort…det har jag nmästan alltid gjort…just nu så löser sig allt och alla runt omkring mig ännu snabbare än förr…Tänker positivt och sänder ut posiviteten ur mitt hjärta…

Hanteringen går bra…jag kan hantera mina aggritioner, våld löser inga problem!!

Jag påverkas nog mycket av mina tankar, men jag kan hantera dom. Jag kan tänka på något roligt, och det kan förgylla min dag, jag kan tänka på något ledsamt, och beröras, men kan lyftas upp, när jag vänder på mina tankar ( Låter flummit) Jag kan stessa upp mig genom mitt sätt att tänka, att jag ska göra det, eller det. Men har på senare tid lärt mig att styra upp mig själv på ett annat sätt.

Tankarna kommer och går sekundsnabbt och det är långt ifrån alla tankar som vi är medvetna om.

Vill man få kontroll över sitt känsloliv gäller det alltså att bli medveten om vilka tankar som föregår den känsla man har, vilket inte är det lättaste om det är frågan om starka känslor som sorg, vrede och avsky. Även glädje och kärlek är känslor som föregås av en tanke som ger en positiv känsla.

Ett sätt att prova hur man styrs känslomässigt av tanken (och samtidigt bli medveten om hur snabbt man kan byta ut tankar och känslor) är att först tänka en negativ tanke, t ex:

"Jag avskyr att bli tillsagd vad jag ska göra." - håll kvar tanken så länge att du hinner notera känslan.

Direkt efteråt tänker du "Jag tar tacksamt till mig och lär mig av det som andra har att säga." - håll även kvar den tanken så länge att du hinner notera känslan inom dig.

Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att alla känslor är en del av livet. Alla känslor är lika värdefulla då de talar om för oss vilket behov vi har just då när vi känner t ex ilska, sorg, rädsla eller glädje.

Det är så sant som det är sagt Perla. Det är nog något v all borde jobba mer med, nog inte alltid lätt, men det är så rätt

# 3 Underbart skivit Perla.. Mycket bra och lärorikt. Tack !! Kram och ljus MariaJ:-)

Intressant det här.. Jag påverkas nog mycket av mina tankar..så som jag tänker, vare sig det är positivt eller negativt så påverkar det mina känslor.. men det går att lära sig o hantera det.. våra känslor kan ju bli väldigt starka..och det kan bli väldigt jobbigt om man inte kan hantera det.. det ingår nog i vår personliga utveckling, att jobba med våra tankar o känslor..för det hänger ju ihop mycket..

En del elaka kommentarer genom livet har varit att: "Du skall tänka med hjärnan och inte hjärtat så mycket"! Och det är alltså det vi präglas av. Att tänka med hjärtat ses som en svaghet, medan "hjärntänkaren" alltid har ansetts som realistisk och seriös.

Det tar alltså lite tid att "tänka om", även om man i längden vinner på att använda hjärtat i större utsträckning, oavsett vilka beslut som skall fattas. Känslorna inombords kan alltså vara helt andra än dem man visar utåt - helt enkelt för att accepteras, i synnerhet gäller det på en arbetsplats..

# 7 Jag håller helt med dig Tuvstarr. Det är tyvärr som du beskriver.. Jag hoppas att fler lyssnar på sig själv och följer sitt hjärta, och även då de bemöter sina medmänniskor. Kram från mig

Jag ser det egentligen inte som ett likhetstecken mellan känslor och tankar, men jag tror dem hjälper varandra att förstå, tror det är viktigt att ha en balans av båda. Att man kan förklara det ena med det andra. Att man t.ex. blir jätterädd då det smäller och man inte hinner tänka, men när man tillslut kommer ifatt sig själv och undrar var det var som smällde, kan man ju antingen lugna ner sig mer sina tankar eller fortsätta vara rädd. Alltså styra känslan till viss del och hantera situationen. De tankar vi har som jag tror är otroligt individuella samma sak med känslor, som man nog egentligen inte kan uttrycka för någon annan så det gör det rättvisa. Därför en tanke har mer eller mindre av en persons känsla och tvärtom.

Det som är jobbigt ibland är när känslan säger en sak och tanken en annan eller vice versa. Jag brukar lyssna på båda, men bestämma mig för en av dem beroende på situationen.

Men det har hjälpt mig mycket i min förståelse för både mig själv och antagligen för andra att analysera både känslor och tankar, vart de kommer ifrån, hur man lär sig att kontrollera dem. Tillåta sig att ha dem, men förstå dem bättre, det är ju ändå en del av en själv. 

Personer som går mycket på känsla har antagligen svårt att gå ihop med en person som mest tänker utan att känna. Jag tror det är svårt för de personerna att gå ihop eller att förstå varandra, just för att det skiljer sig i sättet att ta ett beslut och lösa problem etc.

# 9 jag håller med dig väldigt mycket Sunflower. Jag tror också det är väldigt svårt att leva med ng som är väldigt styrd av sina tankar. Jag är en känslomänniska  och har väl ganska svårt ibland då det gäller saker här på jorden. Jag har ju ibland väldigt svårt att organisera, pappersarbete, strategier osv.. jag går på alltid på min känsla, och så får det bli. Ibland önskar man nog att man var lite mer av en planerare, men både på gott och ont. Lagom är ju alltid bäst, för att klara av alla begrepp som vi måste göra här på jorden också.

Kram på dig ///  MariaJ:-)

jag planerar mycket och har ordning o reda…hjälper även andra med det…vissa säger till mig: du borde bli en pastor elelr en kurator eftersom du ger så bra råd som inte psykologerna gör…så det värmer i mig!

10. Ja, man är ju som man är, båda behövs ju och har sina för och nackdelar… Om man tittar runt i sin omgivning brukar man få sig en funderare, lika söker nog lika tror jag även om det kanske är lite tråkigt att man inte lärt sig att acceptera människor som de är, eller som man borde och förväntar sig. Det här behöver inte gälla någon annan utan jag tog mig själv som exempel…

Kram!

Idag blev jag sittande med en bok som legat glömd i bokhyllan. Föfattaren heter Gary Zukav och bokens titel är "Själens boning". I ett kapitel, som jag fastnade vid står det: "Strunta i vad du tror är det enda rätta. Strunta i det. Ha förtroende. Skapa. Var den du är. Resten får dina okroppsliga lärare och universum ta hand om.

Släpp rodret. Skaffa dig förmåga att säga: "Jag lyder" till universum och att känna detta i dina intentioner. Ägna tid åt denna tanke. Fundera över vad det innebär att säga "Jag lyder", och tillåt dig att lägga ditt liv helt och hållet i universums händer. Den sista biten av vägen till äkta makt är att överlämna sig själv till en högre form av vishet." ( I boken jämför han "konstlad makt, ex vis pengar, kändisskap os v med det han kallar  verklig makt, d v s vishetens makt. )

Jag tycker på nåt sätt att det besvarar din fråga också Maria, ang tankar och känslor. Egentligen behöver vi alltså bara lyssna inåt, och vi känner alltid när vi handlar rätt. Skulle vi ändå av någon anledning känna att vi har handlat fel i någon situation, så kan vi alltid ändra oss, eller be om förlåtelse - något som jag ofta tillämpar när den inre rösten säger ifrån, eller jag har handlat utifrån personlig prestige utan att fundera över hur det har uppfattats av andra.

Ja, förlåt är ett ord som ska komma inifrån, och vara menat. Man har ju märkt lite i sin omgivning att ordet kommer, men sen gör personen om samma sak igen. Då fyller ju inte ordet och känslan samma mening. För mig är det viktigt att ordet har innebörden och känslan så att man verkligen menar det man säger..Alla kan vi fela, men att be om förlåtelse då är väldigt starkt och lärorikt för både sig själv och för den som man menar det till.

Vänligen MariaJ:-)

Jag är helt med i det resonemanget! Och det är SÅ tydligt!! Hos mig iaf.    Som de kvällarna när min sambo jobbar natt t.ex.
Om jag sitter o skrämmer upp m ig själv genom att tänka "ooo, här e säkert en massa dåliga energier…" så blir jag såklart nervös och lite spooked! Men om jag däremot tänker att "Å, vad lugnt och skönt här e…" e jag inte ett dugg rädd!!