de hände nåt annat i fjol i min vardag än vad tråden "hjärnskakning" blev blev drabbad av , så förstår verkligen hur  hemskt det nog kan kännas.

(iofs kan man ju aldrig totalt känna som den som råkat ut för nåt va inte det jag menade, utan bara känna medlidande om hur illa dennes kropp just kan må, var bara de jag ville få skrivet)

min mors sambo  halkade av ett hustak (i sommarstugan en massa mil bort ifrån där jag nu bor)i fjol typ damp ner 2.5-3m ner på en massa skifferplattor(och tuppade av) och hamna på sjukhus i ca ett år och hamnade på annan orts sjukhus.

sen blev han förflyttat till sjukhuset här lokalt(blev lättare med reseriet och besökandet  och så… var typ 14 mil till första sjukhuset, typ 2 och en halv månad).

man var och besökte han flera ggr per vecka under hela året.

dels för att han hade ju jobb(och jag hade ju mitt..blev knepigt värre) och  han(mkt mer driven än vad jag är) hade ju åtagit sig en massa arbeten åt en massa folk och kapital låg ute och saker som han nu inte kunde göra(vem skulle göra dom …??).

en stor oväntat inte angenäm soppa nu då jag tänker efter och fått lite distans till det hela, är väl fortfarande inte så bra efter det hela men bättre är det än för ett halvår sen.

allt folk som hade haft förhoppningar om allt möjligt som han lovat gick helt plötsligt inte att utföras utan fick skjutas på framtiden.(jag menar så kan det ju bli då nåt oväntat händer).

personligen blev det mest min mor som fick ta största smällen av det hela.

jag blev ju drabbad fast på andra vis , var bara det jag ville belysa.

men de är ju jobbigt och se att närtidsminnet(han glömmer ju ofta bort vad han gjort och lagt saker, eller tror de han gjort har försvunnit då han inte vet med sig (ibland)(det är det värsta man ser på han att han mår ibland så himmels illa över att han inte minns…jag menar minnet innan händelsen var ju enormt mkt bättre).

visserligen är han snart i "normal" pensionsålder men han hade ju helt andra planer mkt planer för framtiden då detta elände istället inträffade.

men nu är det bara att glömma dels att värk och fysiskt inte orkar med och så vart det de här med minnesproblemen , upplever risk med vissa saker som han totalt förr varit orädd inför. 

bara ett exempel att köra och hyra bil utomlands , han tar inte den risken numera…hur gärna än han skulle vilja men inser sina begränsningar.

 personligen tror jag som i det skick han var innan hade vågat kört bil och liknande  typ minst 7-10 år till kanske längre. 

fast man vet ju aldrig vad som kan hända i framtiden, har man ju förstått iom detta…

på hemmaplan går det ju bättre att köra där är ju inte så mkt nytt.

jag menar hjärnan orkar med alla intryck.

man vet hur han var innan det hela hände…

dels för att se om han skulle få hjärnverksamheten tillbaks som den va innan det hela hände. 

de blev tvungen att skära upp skallbenet (inte bara en gång utan 2 för att få stopp på nya blödningar som uppstod efter nån vecka) för att få ut blödningarna som hade bildats i hjärnan . 

man(jag) har insett efter såna saker finns inga garantier att livet blir som förr vad än man nu råkar ut för allvarligare skada på sin kropp.

men som tur är det bättre för han idag massor har kommit tillbaks förutom det där med vissa delar av närminnet.

det slog sig(skadan blev…) nog på den biten av hjärnan, har man nu intuitivt förstått.

de finns massor av episoder men de kommer kanske nån annan gång…

min tanke var bara att olyckor kan förändra så mkt… fast jag i min lilla värld inte trodde de skulle innebära så mkt.

beror ju självklart vad man nu lever(skapat sig) för invecklad tillvaro…

jag  har kommit åter igen på att vi alla bara har en kropp i detta liv vi just nu lever i nuet och vad som helst kan hända om man inte sköter om den eller har otur och råkar ut för oväntade olyckor.

så de är fritt fram att delge era historier ni vart med om i era liv och vardagar.

ingen historia är sämre eller bättre än nån annans….så är det ju❤️