2015-01-04 06:31 #0 av: allhealing

Oavsett vad det är du önskar förändra är frågan du ska ställa dig, i förhållande till vad? Vad är tillståndet just nu och vad ska tillståndet ändras till? Är  det en plats, person eller egenskap du önskar förändra? Handlar det om miljön du befinner dig i? Är det egenskaper du ärvt, tankemodeller du uppfostrats med från såväl omgivning som föräldrar? Är det synen på hur samhällsstrukturen ska fungera? Vad exakt är det du önskar förändra och till vilket tillstånd ska denna förändring ske? Vet vad du önskar förändra och gör det. Tänk tanken, sätt ord på det, formulera en plan, agera. Det är formeln för hur förändring kan bli verklighet.

Du kanske har försökt uppnå en förändring gång på gång utan att lyckats? Kanske har du sökt på många ställen och fått många lösningar presenterade för dig men ändå inte lyckats? Tvivlet på att det är dig själv det är fel på får många att sluta söka lösningar.Slutsatsen att det måste vara dig själv det är fel på är logisk att dra om samhällsstrukturen du blivit uppfostrad inom och därför förlitar dig på försett dig med verktyg som ställer tankemodellen att rätt och fel existerar som ett verktyg man ska använda sig av. Dvs att min sanning är mer rätt än din sanning. Detta skapar en världsbild där separation blir det slutgiltiga resultatet. Där människor ser sig som separerade från varandra. Det skapar en verklighetsförståelse av att det aldrig finns tillräckligt eftersom systemet bygger på att man ska dra fördelar av varandra och dölja detta bakom en samhällsstruktur som gynnar uppdelning av alla resurser som existerar så att några få får väldigt mycket medan resten får dela på det som blir över på nåder av de som har mycket att ge. Det handlar därför i grund och botten om en livssyn som separerar. Om detta är förståelsen du ärvt, miljön du blivit betingad av och uppfostran dina föräldrar förmedlat till dig samtidigt som lösningen du söker bygger på samförstånd. Då är det lätt att förstå att lösningen du söker inte går att finna.

Givetvis är detta en väldigt grov förenkling av hur det kan se ut. Alla människor är kärleksfulla varelser med förmågan att fullt ut hela tiden agera kärleksfullt utan behovet av att se sig som separerad såväl från sig själv som sin omgivning. Men om samhällsstrukturen de vuxit upp inom gynnar ett synsätt som leder bort från denna förståelse samtidigt som varje individ har behovet av att känna sig älskad är omprogrammeringen av hur varje enskild individ agerar enkelt att manipulera. När tillgång och efterfrågan styr definition av det som är verklighet. Då blir brist och tillgång på kärlek en handelsvara. Frågan vi då måste ställa oss är. Vill vi verkligen fortsätta stödja en samhällsstruktur med den livssynen?