Annons:
Etikettdjurkommunikation
Läst 5226 ggr
[majatengdelius]
7/12/13, 2:02 PM

Varför blir katten så arg?

Jag har skaffat mig en liten livskompanjon som idag är ca 9-10 månader gammal. Han är helt underbar, och vi har blivit mycket goda vänner.

Han är så go, så kelig, och varje natt så vill han ligga med mig under täcket. Det är sällan han lämnar en ifred, han vill gärna "vara med" på allt man gör. Han älskar vatten och kattgodis, och att sitta ute på balkongen och fundera.

Han är som sagt helt underbar, och vi har fått en väldigt speciell relation till varandra. Men något som oroar mig, ja, nästan irriterar mig, är att han helt plötsligt kan få för sig att börja bitas och klösas. Och inte på ett leksamt sätt eller på ett kärleksfullt sätt; han lägger öronen bakåt, jamar lågt och kan ibland till och med flyga på en. Han blir rent ut sagt riktigt förbannad.

 Detta kan ske under de allra märkligaste stunderna, som när man ligger i soffan och myser eller när man kliver upp ur sängen på morgonen.

Jag kastrerade honom för ca 1,5-2 månader sedan och hoppades på att det skulle bli bättre, vilket det blev i början. Men nu har han börjat med det igen. Hans infall händer minst 3-4 gånger om dagen, beroende på om man är hemma mycket eller är på jobbet.

Det börjar bli jobbigt, då mina kompisar börjar bli riktigt rädda för honom. Oftast är han riktigt mysig med dem, men har han väl gett sig efter dem en gång så vill de inte riktigt släppa det, vilket jag har full förståelse för.

Är han understimulerad, eller tycker han att det blir för mycket "gos" ibland?

Skulle bli väldigt tacksam för svar, då jag inte riktigt vet hur jag ska få honom att förstå att man helt enkelt inte kan hugga efter folk bara så där…

/ Maja

Annons:
Andina
7/12/13, 2:09 PM
#1

Jag tror att det handlar mycket om att hitta sin 'rang' i familjen, en ungkatt som testar sina möjligheter att vara ledaren i familjen. Och kanske är det lite som du skriver, att han är understimulerad och kanske känner han sig lite osäker. Men när han märker du/dina kompisar blir lite rädda, då växer sig hans styrka i rang.

Jag rekommenderar att du ställer frågan på Katter.ifokus.se om du inte redan gjort det. Där finns många med mycket kunskap och du kan säkert få väldigt bra tips och hjälp. Du kan även söka på sajten för att se om du hittar fler som ställt likadana frågor (vilket jag är övertygad om att det finns).

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

[majatengdelius]
7/12/13, 2:13 PM
#2

Haha jo, han är en väldigt envis och bestämd kisse, så jag skulle inte bli alltför förvånad om det var något sådant det handlade om.

Då ska jag göra det, tack för svar! :)

smilax
7/12/13, 9:21 PM
#3

Tänk på att aldrig leka med honom med händerna så att händer bara representerar gos och inte lek. Lek med leksaker istället. Om han börjar bita så fortsätt inte gosa utan ta bestämt bort honom så han ser att det inte är okej. Min ena katt kunde bli sådan tidigare att det helt plötsligt slog runt för honom och han började bita så det nästan var lite läskigt för han var liksom inte sig själv. Men det har gått över numera och jag har lärt mig att honom får man absolut inte gosa med magen på för det betyder att han ska fälla ihop sig och bita och sparkas.

Hoppas du får fler bra tips på katter.ifokus.se 🙂

[Sol69]
7/12/13, 11:54 PM
#4

Kan också bero på att han tycker att de är så mysigt att han inte vet riktigt vad han ska göra.. min mista hane va sån när han va liten.. att när det gått en stund med kel skulle det bitas och rivas. Men det har han slutat med nu.. jag sa ifrån några gånger och putta bort honom när han va som värst. nu är det bara mys för det mesta..

millam
7/13/13, 7:53 PM
#5

Om du har tv-kanalen animal planet, dom har ett program om en kille som är expert på katter, åker hem till folk och hjälper dom med olika beteendeproblem. Som han själv säger, finns inte en gång han inte lyckats, många hade liknande problem som du.

Ofta handlade det om revir, rang, liknande saker. Och så lek med katten, så gott som varje gång var det en del av rehabiliteringen, en kattleksak på pinne som katten fick hoppa efter en tid dagligen.

Hoppas du hittar nån som kan råda dig!

Marr
7/14/13, 12:22 PM
#6

#5 Det har jag sett Millam, han är underbar den karln!

Men det viktigaste är att du tillrättavisar honom med att avvisa detta beteende. Hade en katt här som jourmatte i över 6 månader och han var verkligen extra jobbig. Fick rent ut sagt fånga honom i luften när han gjorde sina attacker mot mig och hålla nere honom bryskt och spänna ögonen i honom. Han var i samma ålder och en väldigt glad och livlig och urkelen.

Efter en veckas "tillrättavisningar" slutade han med detta. När han försökte med samma på mina egna vuxna katter fick han stryk av dom. Men så kan & ska inte vi människor göra ju. Katter fattar när man säger till dom. Det har med ålder att göra och då är det dags att lära sig behärska sin extas som katt, tror jag. Att aktivera katten är jättebra. Det kommer gå över!

 *Jag tror mer på Ufo, än på Sifo*

Annons:
millam
7/14/13, 12:42 PM
#7

Programmet heter "Min katt från helvetet"

Choklad
7/14/13, 2:30 PM
#8

Håll katten nere då han attakerar dig så att han lugnar ner sig, då han är lugn klappar du honom och säger att det är bra nu.

Blir han helt oregerlig så håll honom i nacken och dra åt , då kan han inte röra sig. Men bara i allra yttersta nödfall! Bara om det är risk att han skadar dig!

Ett klart och tydligt nej förstår katter bra, och gör "nysljud" mot honom som att du fräser, det är en varning. Jag brukar "nysa" till min katt då är för busig och det funkar rätt bra.
🙂

Kolla upp honom igen, ifall han blev ordentligt kastrerad, för ibland kan det vara så att den ena kulan inte har ramlar ner, och då får man kastrera igen. 

(jag fick inte bort understrecken så det blev lite konstigt i texten ovan)☺️

U R us

[majatengdelius]
7/14/13, 6:36 PM
#9

Hej! Oj, vad många det är som har svarat.

Tyvärr så har jag inte tillgång till animal planet, men det måste ju finnas att kolla på på t ex Youtube. Ska prova på en gång!

Ja, det här med att ta honom i nacken är något som jag helst undviker. Det har hänt någon enstaka gång, men då lyckades han också få till ett rejält bett i min hand.

Ska gå igenom allt ni skrivit igen, och verkligen vara uppmärksam på vilka av era tips som fungerar för just honom.

Kanske inte vore så dumt att ta som vana att kika på ett par avsnitt av "Min katt från helvetet" i veckan! Även om det också kan handla om betéenden som min katt inte visar så kan det ju vara intressant att se.

Ännu en gång, tack för all respons! :)

Al3xandra
7/22/13, 3:00 AM
#10

Hejsan! Jag känner väl igen symptomen, vad är det för kattras?

[majatengdelius]
7/22/13, 8:15 AM
#11

Kvinnan som som jag köpte honom av sa att han var bondkatt. Men jag såg på mamman att hon inte var renrasig, och hon såg ut att ha lite siames/norsk skogskatt i sig. Min katt älskar vatten, att plaska i det och han har inga problem med att stå i dushen. Det har jag hört är typiska "drag" för katter med lite siames i sig. Men man ska ju inte heller säga att det endast beror på vilken ras katten är; det har ju väldigt mycket att göra med deras personlighet också.

Så tyvärr så kan jag inte ge något säkert svar på din fråga :/

Antar att du har/har haft katt du med, eftersom att du känner igen det jag skriver. Vilken ras var det? :)

Choklad
7/22/13, 9:25 AM
#12

Om kattungar skiljs för snabbt från sin mamma, innan hon har hunnit lära dem vad en katt ska kunna, och innan hon hunnit ge ungen den trygghet som den behöver, kan kattungen senare bli lite (eller mycket) "galen". Och detta visar sig på olika sätt på olika individer.

Det kan också vara så att just den kattfamiljens gener är sådana att de har detta beteendet, vilken ras de nu tillhör.

Och om han fortsätter, trots alla försök till att hjälpa honom, kan det röra sig om ett fysiskt "fel" t.ex en hjärntumör.

Men det är  värsta cenariot. Om dinkatt hela tiden har stora och då menar jag stora, svarta pupiller bör du ta honom till veterinär.

Det kan vara som han är upphetsad, nervös eller ha med en sjukdom att göra.

Hoppas allt ordnar sig till det bästa ❤️

U R us

[Bettanbop]
7/22/13, 4:33 PM
#13

Att lyfta sin katt i nackskinnet är ingen fara, det är vi människor som tycker det verkar otäckt.  Kattmamman bär sina kattungar i nackskinnet och biter dom där också för att tillrättavisa dom.

Det man ska tänka på är att ta ett rickigt tag om nackskinnet, inte bara en liten nypa. Tar du ett ordentligt tag och lyfter han så ska han krypa ihop i fosterställning, och det är faktiskt avslappnande och avstressande för katten. 

Titta på hur kattungen kryper ihop när kattmamman bär den. 

Kanske bra om man inte har långa naglar så men råkar trycka in dom i skinnet, det gör ont.

Annons:
Al3xandra
7/22/13, 4:46 PM
#14

Orsaken till att jag frågade var för att jag senast i Maj fick avliva min 6 åriga katt som var Norsk skogskatt för hon flög på mig helt oprovocerat vid 2 tillfällen och skadade mig så illa att jag fick gå till läkare (båda benen sönder rivna och bitna, och mellan betten har det bildats såna "fettklumpar" som man känner om man drar handen över).

Jag har då blivit biten riven säkert 100 tals gånger innan, men detta var annorlunda, hon skulle på mig till varje pris, bara mig inte någon annan.

Skogskatten har nämligen ett speciellt temperament. Understimulerad när man inte leker/ umgås med dom och överstimulerade när man leker/umgås med dom. Detta gäller inte alla skogskatterna men dom flesta ägarna har nog fått sig ett tjuvnyp eller två.

Jag kände igen mig när du skrev att han alltid vill vara med.
Min Nala skulle alltid vara med, vad man än gjorde så var hon där och hon kunde vara den finaste katten i världen många gånger och sen bara bita en.
Hon bet mig många gånger när man vart bortrest och kom hem igen. Först kom hon till dörren och strök sig mot en och var superglad för att sen bita en 2 gånger i foten och fly för sitt liv, för att markera att "jag tycker inte om att du reser iväg" :).

Vi fick tyvärr  inte svar på vad som orsakade dessa anfall, men många som jag pratade med efteråt sa att det kunde bero på en tumör.

Så om du har tid och råd så kan du alltid ta dig till en veterinär, för det skadar ju inte att kolla :)

Upp till toppen
Annons: