Annons:
Etikettdjurkommunikation
Läst 3283 ggr
Ammijo
2013-05-05 16:09

Djurkommunikation, rädd undulat!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Undrar om det finns någon här som skulle kunna få kontakt och läsa av  vår undulat? Jag har haft många undulater under åren men aldrig någon som varit så rädd som våran fina Vingving. Undrar så mycket varför, då vi köpte honom som väldigt ung direkt hos uppfödaren borde han inte ha varit med om något traumatiskt. Det värsta är att rädslan ofta yttrar sig att han blir aggressiv så därför kan inte vara med andra undulater heller. Vi försöker att ge honom så mycket kärlek och tid som vi kan så han inte ska känna sig ensam. När han är ute kan han sitta på handen korta stunder utan att bitas men inne i buren bits han jättehårt. Och när han är ute vill han direkt in i buren igen. Vi vill så gärna att han ska bli så tam  som undulater kan vara och att han ska uppskatta vårt sällskap och även att han ska kunna få en kompis. Så finns det någon som kan hjälpa är vi jättetacksamma! Han är frisk och pigg annars.

min blogg : http://silvertradenloa.blogg.se/

Annons:
Amandla
2013-05-05 16:28
#1

Är du säker på att han ser som han ska? Det var första tanken som slog mig…


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Ammijo
2013-05-05 16:56
#2

Ja det tror jag faktiskt. Han är ju ute och flyger ju en hel del så man borde ju nästan märkt om han hade problem med synen tycker jag. Men jag ska vara extra uppmärksam på det för jag har faktiskt inte tänkt på det och det skulle ju kunna vara en orsak.

http://silvertradenloa.blogg.se/

Skogshumblan
2013-05-05 18:23
#3

Det som kom till mig såhär spontant är att ni vill för mycket. Ge honom ro, låt buren vara hans sfär där ni inte mer än absolut nödvändigt stör honom eller försöker få tag på honom. Öppna buren och låt honom själv välja om han vill ur. Ge honom utrymme att själv välja. Prata med honom, ge honom uppmärksamhet och tid att reda ur det här. Väldigt fin färg han har:)

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Ammijo
2013-05-05 18:59
#4

Tack! Ja han är jättefin och söt. Men grejen är att även om vi har buren öppen jämt så flyget han inte ut. Och han behöver ju komma ut och flyga och sträcka på vingarna då och då. I början fick han givetvis så mycket lugn och ro han behövde. Vi gjorde som vi alltid gjort med våra undulater. Pratade lugnt och lät honom själv ta initiativ till kontakt. Handtränade honom försiktigt. Vi trodde att han skulle bli tam med tiden, men det har nästan blivit tvärtom tyvärr. Det är därför vi tänkte om han har något han vill förmedla så vi får veta hur vi ska göra För att han ska bli lugn och trygg och känna förtroende för oss. Att han ska få veta att vi vill honom väl. Eller jag tror faktiskt han är lugn och trygg så länge han får vara i fred i buren. Men om han aldrig rör på sig mår han ju inte bra av det. http://silvertradenloa.blogg.se/

Skogshumblan
2013-05-05 19:22
#5

Nej så klart behöver han röra på sig. Jag antar att ni kollat upp gullet vid veterinär så han är helt ok.

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

[Ravenna]
2013-05-05 22:21
#6

Jag ska inte säga att jag vet med säkerhet, men när jag såg bilden så fick jag en tydlig känsla av att han vill bestämma själv, det har med hans frihetsbehov att göra. När han inte känner att han får bestämma, blir han aggressiv.

Och som Skogshumblan sa, om ni inte redan gjort det, kolla så det inte är något fysiskt fel på honom förstås.

Annons:
Ammijo
2013-05-05 23:04
#7

Tack för era svar och engagemang. Är säker på att han är helt frisk. Han flyger som bara den och äter mycket och gärna och det finns inga som helst tecken på något annat. Inte att han har ont nånstans heller. Nej jag tror inte det är något fysiskt fel. Tror mycket väl att det bottnar i att han vill vara fri att bestämma. Det kan säkert stämma bra. Det är när man hantetar honom i buren han blir aggressiv. När han är ute och sitter på handen är det sällan han bits även om det har hänt. Men frågan är om det är rätt att låta honom bestämma att alltid vara i buren. För buren står öppen för det mesta och jag tror inte han gått ut frivilligt någon gång. Man får lyfta ut honom på fingret. Då attackerar han och bits så hårt. Och så får man fort som bara den stänga luckan annars flyger han in direkt igen. Sedan skulle det ju vara kul för honom med en kompis men det är inte att tänka på just nu. http://silvertradenloa.blogg.se/

Andina
2013-05-06 08:52
#8

Som jag ser det är hans bur hans trygghet - eller den tryggaste platsen åtminstone, för honom. Och den tryggheten vill han försvara. 

Fåglar är individer precis som människor och andra djur. Det är inte alltid vi vet varifrån rädslorna har kommit från början. Rädslan kan ha kommit sig av den stund då han skiljdes från sin ursprungsfamilj. Men rädslan kan också komma sig av att ni försöker få honom att komma ut och leka. 

Men jag skulle rekommendera att ni låter honom vara i sin trygghet och låta honom vara ifred där. När han känner att han har sin fredade plats så byggs den inre tryggheten upp och han tittar ut när han vill (när buren är öppen förstås). Och när han tittar ut, så vill han antagligen inte ta sig så långt ifrån buren i början, utan kanske sitter ovanpå buren. Låt honom göra det då. Så småningom vill han utforska omgivningarna lite längre ifrån också.

Locka gärna med godis i buröppningen - d v s häng upp något gott som sitter fast vid buröppningen, som han kan knapra på när han sätter sig i öppningen. Så småningom kan ni även lägga något gott ovanpå buren. I början kanske han äter det inifrån (hänger i burtaket) men så småningom kommer han att tycka det är enklare att gå upp på taket och äta.

Sitt gärna i närheten buren och prata med honom eller läs en bok e dyl - när buren är öppen. Men utan att försöka få ut honom. För att bygga upp tilliten och förtroendet till dig. 

Alltså, låt den lilla parveln bygga upp sin trygghet i lugn o ro och själv bestämma när han är modig nog att våga ut och leka. Än så länge är han mer rädd än lockad av lek. Så rädslan måste byggas bort av tillit.

Undulater är ju flockfåglar, så om han bara får (god) tid på sig, kommer han att söka sig till sin (människo-)flock. En fågelkompis vore nog bra också…

Lycka till med den lilla sötingen! ❤️

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

majlar
2013-05-06 09:07
#9

Han är rädd och osäker och känner sig ensam. Jag är ingen djurpratare, men det var det jag fick till mig när jag såg bilden på din vackra fågel. Han vill ha en kompis att gosa med.

Ammijo
2013-05-06 10:27
#10

Ja det är precis det vi har hoppats på att han med tiden skulle söka sig till oss. Men vi har gjort precis som du säger gett honom tid att vänja sig. Försökt locka honom med godis och pratat lugnt med honom. Vi har haft honom i 3 1/2 år och han vill fortfarande inte komma ut. Däremot märker man att han gillar när man pratar med honom. Men jag tror ändå att han har något trauma precis som du säger. Att det ligger på det planet. Han bodde i en stor voljär med många fåglar när vi hämtade honom. Självklart kan det ju varit en skräckupplevelse när han fångades in men vi såg ju själva att uppfödaren gjorde det på ett bra sätt. Sedan var det ju en kortare sträcka innan vi var hemma och han blev insläppt i buren. Men något otäckt har han säkert varit med om kanske nogon fågel i voljären varit elak mot honom. Kanske vi får söka upp en djurkommunikatör. Vi gjorde det med vår hund. Han "berättade" bl a att han ramlat ner för en trappa som liten valp, vilket stämde. Det förklarade en del saker av hans beteende. Kanske är det svårare att få kontakt med en undulat? Vad tror ni? http://silvertradenloa.blogg.se/

Andina
2013-05-06 10:49
#11

Fåglar är lite knepigare att få kontakt med om de är rädda, jämfört med t ex hundar. De är väldigt beroende av lugn och rutiner, så det kan ta väldigt lång tid innan de vågar lite till. Men se'n när de väl vågar, då gör de det oftast med stormsteg.

Jag har levt med fåglar hela mitt liv, unulater, nymfparakiter och papegojor. Nu har jag en pappis kvar och hon har varit livrädd sedan jag skaffade henne (för ca 28-29 år se'n, minns inte riktigt). Det var också därför jag tog över henne, för hon mådde så väldigt dåligt där hon bodde. Hon fick en papegojvän (pappisar är parfåglar) som hon tydde sig till. Eftersom jag var den som kom med maten så lärde hon sig efter lååång tid att jag inte var farlig. Men hon blev aldrig tajt med mig heller, det såg hennes pojkvän till, han 'varnade' för allt (även om han gärna klättrade omkring på mig, så såg han till att hon endast tydde sig till honom till 100 %). Men se'n "pojkvännen" dog, hade hon inget val än att våga tillit till mig. Efter alla dessa år, så gick det plötsligt på ett halvår att få henne tam. Nu klättrar hon gärna omkring på mig när vi går ut - hon har aldrig mått bättre än nu. Främmande människor är fortfarande 'farliga' - men inte livsfarliga… ;)

En blyg liten fågel kan ha den personligheten, ha lärt sig att vara försiktig eller kan ha gått igenom något som vi människor inte ser är "traumatiska" men som varit det för fågeln.

Jag tror din vän skulle må bäst av att ha en undulatkompis, även om jag förstått att det inte är aktuellt att skaffa nå'n nu… 

Nu blir jag så där långrandig igen… knäpper fingrarna nu… ;))

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Skogshumblan
2013-05-06 10:50
#12

Tror ärligt inte det handlar om vad för sorts djur utan om djuret vill berätta. Har provat med hästar, katter, hundar, din fågel och någon mus. För mig är de lika lätta att få kontakt med men alla är inte lika villiga att prata helt enkelt.

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Andina
2013-05-06 10:55
#13

#12 -Jag håller helt med dig om det, Skogshumblan! Alla är inte lika "pratglada", oavsett djur.

Min förra katt var hur kommunikativ som helst, på alla sätt och vis, telepatiskt, kroppsspråk och 'ljudligt'. Kattprinsessan som bor här nu, är inte alls lika kommunikativ, hon har aldrig lärt sig att kommunicera med människor förut (de har inte lyssnat). Men hon blir mer och mer öppen i sin kommunikation nu, i rasande fart, och det är såå skönt och fantastiskt roligt!

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Annons:
Ammijo
2013-05-06 17:12
#14

Vad härligt att din fågel har fått tillit till dig Andina även om det var sorgligt att pojkvännen dog. Helt säkert är det såsom både du och Skogshumblan säger att djur är olika "pratsamma". varför skulle de inte vara det liksom det är ju vi människor också. Jag har också haft flera fåglar under många år, undulater och en nymfparakit. Som mest 5 st samtidigt. När den sista dog 3½ år sedan så köpte vi lilla Vingving. Det var första gången vi inte köpte en undulat i djuraffär. (förutom att vi adopterade en engelsk undulat av en uppfödare för många år sedan) Alla har varit tama. En del supertama och en del lite mindre men ändå så tama att de sökt kontakt. En del har blivit tama fort en del har tagit god tid på sig.

Så majlar och Andina, tanken var i alla fall att när vi köpte Vingving att vi skulle ha honom först och när han funnit sig till rätta och blivit tam skulle han få en kompis. Men eftersom han har var så rädd och även då aggressiv så avvaktade vi. Vi har låtit honom träffa andra undulater men han är inte intresserad utan försöker schasa iväg dem. Typ hackar efter dem och så. Visar tydligt att han inte vill ha något med dem att göra. Så därför har vi inte vågat skaffa någon mer. Vill ju inte köpa en undulat och sedan funkar det inte. Det vore ju inte rätt mot den nya. Men vi kommer absolut att testa igen om ett tag så han får träffa några mer fåglar.  Annars får vi kanske helt enkelt acceptera att han inte är så sällskaplig utan en ensamvarg, fast det är ju egentligen helt emot undulatens natur. Men han kanske är undantaget som bekräftar regeln. Han verkar ju egentligen inte må dåligt av det det är nog mest jag som tycker synd om honom, är rädd att han har det tråkigt när han bara sitter inne i buren. Har glömt att säga att han sitter bara på ett visst ställe på ena sidan i buren.  Han vågar sig inte ner på golvet. Ibland hänger jag en hirskolv på andra sidan buren så han kan flytta lite på sig men den brukar bli orörd. Blir han riktigt sugen så går han en bit mot den och sträcker ut halsen som blir hur lång som helst och  och tar ett smakprov. men sen hoppar han kvickt tillbaka till sin plats igen.  Ja han är en märklig liten fågel men vi älskar honom som han är.

http://silvertradenloa.blogg.se/

Blodfot
2013-05-28 12:11
#15

håller med om "pratsugeheten" än av mina hundar pratar typ jämt med mig, medens de andra två är mer tyst, tråkigt med så är det.

Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!

Cahira
2013-05-28 23:44
#16

Första tanken var synen som nån sa, andra tanken var att då han flyger är det flykträdsla. Om man inte ser bra så är man inte så äventyrlig. 

Men sen läser jag vidare och ser att han bott i voljär. Bur är ju alltså trygghet och denna bur är nog otroligt liten jämfört med en voljär. 

Tredje tanken är att kanske testa att bonda med honom då det är halvmörkt i rummet så han inte känner sig lika utpekad? 

Mata ur handen, ha en speciell "lyfta ut" pinne så ni slipper använda fingrar och bli bitna. Testa klickerträning kanske? 

Har ni testat sitta med handen stilla inne i buren, med eller utan mat, och bara ha den där så han vänjer sig vid värmen, lukten och sällskapet? Man behöver inte prata, bara sitta där. :) 

Tänk även om det finns nåt utanför som är extra läskigt i rummet. Uppstoppad fågel, hunden eller något annat? 

En annan tanke är att han kanske hade en älskling i voljären och skulle tycka om en ny fru. Om ni köper en ny, testa ha dom i varsin bur en liten bit ifrån varandra så de kan prata med varandra sedan minska avståndet allt eftersom, sen kanske öppna buren till lillpojken och se om han flyger ut för att undersöka henne :) 

Men buren kan vara för liten för hans smak, eventuellt.

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Upp till toppen
Annons: