Nog tror jag att djuren har sina egna budskap till oss, Skogshumblan❤️

Allra helst när jag fastnar i tankar och inte tycks komma nån vart. Då kan ett djur, en insekt en fjäder en kvist, ja nästan vad som helst bara landa plötsligt framför mig och kliva in i själen och ta mig vidare.

Tecken, budskap och mirakler, kommer till oss på många olika vis. Bara vi är öppna nog för dem och för det som pågår i vårt egna inre.🌺

Kanske ska jag tillägga att jag inte har något särskilt djur som "talar" just till mig. De kommer och går i olika skepnader.

Jaa, jag tror på att man kan få tecken från djur. Min yngsta skulle snart föda sitt andra barn. Samma morgon hade jag varit ett ärende på stan, och när jag gick från bilen var det en kråka som följde mig och kraxade som en liten galning, först reagerade jag inte, men sen kom  jag att tänka på att, det är nog snart dax för den nya bäbisen nu. 

Precis när jag kom  innanför dörren ringer telefonen och min dotter säger, nu åker vi till BB. Sen var det bara att vänta och det kom en liten Julia, samma dag. Lustigt att kråkan visste det.

Jag har en annan historia om fåglar. Min mormor var en riktig fågelälskare hon satt i sitt fönster med en teaterkikare och tittade på fåglarna som flög fram och tillbaka och hämtade frön från matbordet. Hon sa, när jag dör vill jag inte ha kyrkklockor, jag vill ha fågelsång. Det fick hon också. Kantorn fick inte igång klockorna när dom skulle bära ut kistan, utan det var fågelsång som fyllde himlen och följde med runt kistan. Begravingen efteråt fungerade klockorna igen. 🌺

Vilka fina berättelser Skogshumblan och Majlar 🙂. Tack för tråden Skogsmumblan ❤️! Vi har en annan tråd också har jag för mig som Andina gjort som handlar om djuren vi har med oss.

Precis som du beskriver det Rore har jag det också. Tecknen kommer i olika skepnader. Som påminnelser, som bekräftelser eller som varsel…

Ofta är det djur. Fåglar är speciellt vanliga för mig. Vissa kan följa mig en tid, medans andra dyker upp då och då.

Så jag ser det som så också att när vi lystrar till signalerna så registrerar vi fler och fler, och fler letar sig fram till oss. 

Vi kan naturligtvis också fråga efter besked och signaler om vi vill. Är vi särskilt förtjust i talgoxen för tillfället så kan vi ju be om en extra extra uppmärksamhet och kommunikation från den fågelns sida, osv.

Möjligheterna är oändliga. Om vi följer det som känns rätt i vårt hjärta har vi stora chanser att "hamna rätt" och utveckla vår kommunikation.

Det förtroliga samtalet uppstår ofta när vi leker och roar oss, småpratar med fåglarna vi ser, eller "slänger ur oss" en kommentar "rätt ut i luften", bara vi vet inom oss att vi vill gott och gör det med varmt hjärta.

Sen finns det andra sätt att närma sig kommunikationen med djur förstås. Vi är individer som formar vårt sätt. Var och en kan göra sin personliga mix, det är till och med önskvärt 🙂, eller hur.

Bara vi alltid försöker vända tillbaka till "Låt hjärtat va me', Glöm för all del inte de'…"   😉❤️!