Annons:
Etikettofftopic
Läst 1331 ggr
[rore]
12/17/12, 1:06 PM

Lösa funderingar

Den inre känslans verklighet kan ta sig så många uttryck och så många olika vägar genom livet.

De liksom formas av den yttre världens speglingar och reflektioner. I det som är och i det som skulle kunna vara.

Det mest magnifika men också den mest svåra balansen i livet (som jag ser det)

Är hur vi går tillväga för att få ihop helheten inom oss.

Helheten som för den mänskliga hjärnan inte ens är greppbar. Den kan endast skönjas där inom oss själva.

Och vår strävan blir och är precis så som den är,,,,,,

Tänk så bra om det gick att bara stanna där och ta ett andetag, i vila och kunna se att det är precis så här det är.

Många gånger på resans gång så fastnar "man" i inpräntade antaganden och det är lätt att börja slå ner på sig själv,,

att inte våga tro på sig själv

att inte våga vara den "man" är. mm.

Har suttit nu på morgonen och läst i olka trådar på olika saiter och temat för mitt hjärta idag tycks vara den Gudomliga kärleken.

Och en liten dikt blev till:

Längtan!

Längtans trådar

drar i strängarna där inom

som vilat i träda

Längtans röst viskar åter igen sitt tysta rop:

Kom! Här i finner du vila!

Annons:
Spanaren
12/17/12, 3:28 PM
#1

Fina livserfarenhetsord plus en fin dikt från dig Rore … tack Glad

/kram

[rore]
12/17/12, 4:01 PM
#2

Nä men Hej på dig Spanaren :) / kramis

[GunillaF]
12/18/12, 7:40 AM
#3

Så klokt du skriver rore!

Ja tänk om vi lite mer kunde låta bli att bry oss i hur vi tror att omvärlden tycker att vi ska ha det och leve mer efter hur vi vill och känner för.

De gånger vi lyckas med det så känner vi att nu är det rätt - har funnit dit längtans trådar sökt sig - nu är jag hemma. Hemma i mig själv och jag mår bra och jag har funnit balansen.

Jag tycker de stunderna blir oftare och oftare ju äldre (och klokare) jag blir.Flört

[rore]
12/18/12, 8:28 AM
#4

Ja Gunilla, vi kanske växer i det sas :)

frodig
12/18/12, 6:43 PM
#5

Ja, nog finns det ett hopp i att vi blir äldre och klokare, tycker nog jag också Glad.

Så fint du letar dig fram bland orden Rore. Och så blir dina tankar också till en vacker dikt.

Det slår mig en tanke, att jag oftast inte alls greppar helheten tror jag, och att jag är aldeles nöjd med det - för att det inte är möjligt, för att det bara kan ske utan hjärnans inblandning, för att det inte behövs… eller?

Hur är det för oss? Vart vill vi komma, vart vill vi nå?

Är förväntningarna vi ställer på oss helt rimliga, kanske en sporre för att komma rätt, en hjälpande hand som vi sträcker ut till oss själva…

Och kan vi leva och må bra utan medveten helhet? Eller är det helt enkelt bara så enkelt att vi är i den Gudomliga Kärleken, och att det är helt.

Vad tänker du Rore om vart vi strävar, vart vi tänker att vi ska?

Vad slås ni av ni andra? Finns det något korn som vill bli uttryckt här?

Dina funderingar och formuleringar Rore väcker en massa snurrande tankar hos mig, små små korn och jättestora berg. Hamnade jag långt ifrån det du kände när du skrev, hoppas jag du har överseende med mig, min koordination mellan hjärna och känsa är lite bångstyrig ibland Flört.

[rore]
12/18/12, 7:05 PM
#6

Frodig Du goa människaKyss

Jag blir bara så tacksam när någon annan snurrar vidare i de små kornen av tankefröer,, som plötsligt och utan förvarning reser sig och blir stora och ogreppbara,,, för "min" lilla hjärna.

Även jag har svåra kordinations problem vad det gäller hjärna och känslan.

Kluvenheten som jag så ofta springer in i, när det gäller mig själv och människor över huvudtaget.

Det dubbla som kan skönjas från den yttre verklighetens perspektiv till den inre verklighets perspektiv och tvärt om. De går sällan hand i hand.

Men oftare nu än förr, så det finns ju hoppFlört

JA, jag undrar också vart strävar jag? Vad är det jag vill? Jag trodde att jag hade hittat DET,, Vad nu Det Är?

Hem! Hemma!

Det var ord som ramlade ner i min mage och spred en oväntad värme och tillhörighet inom mig för några år sedan.

Men längtans röst och rop pockar fortfarande på….

Annons:
Indiania
12/18/12, 7:25 PM
#7

Tack Rore för dina funderingar som jag tror stämmer in på många av oss….vad är det vi söker allt finns ju inom oss men ändå är vi inte nöjda, vi vill ju komma vidare på den väg vi påbörjat.

För mig är det många gånger en konst att stanna upp och bara vara och vara nöjd med livet precis som det är.

Det håller på fram och tillbaka, nu äntligen har jag kommit rätt tänker jag men sedan kommer det lilla tvivlet igen. Kanske är det meningen att vi skall ta några steg tillbaka för att kunna gå framåt igen…..kanske skall vi lära oss att inte ta allt för givet?

Tänk att du kunde få igång mig lite Rore, Tack för din fina Dikt. Kyss

Kram

" Var nära naturen - var när dig själv "

frodig
12/18/12, 7:30 PM
#8

Fast Hem - Hemma - är vackert och kärleksfullt iallafall Kyss!

[rore]
12/18/12, 7:33 PM
#9

#7 Tänk att jag fick igång dig också IndianiaGlad. Tack själv för dina

reflektioner. Kyss

#8 Jo det är det,, Kyss

[Chakra]
12/18/12, 8:37 PM
#10

#6 "Ord som ramlade ner i min mage" skriver du och det påminner mig om en vän som skrev för ett tag sen "Idag har jag varma solar i magen"

Så intressant att läsa vad ni skriver och känner.

Tänker på dehär orden "Tid Tålamod Tacksamhet och Tillit" Jag tycker de passar in här.

Ibland är jag en riktig velpotta och blir inte klok på mig själv. Tycker jag mestadels är i nån slags chockfasGladsom är svår att komma ur, så de där små stunderna när "Flödet" känns är underbara. "Nu", tänker jag också då.

[rore]
12/18/12, 8:42 PM
#11

*Varma solar i magen* Det låter riktigt skönt det Chakra.Kyss

ALPHIRA
12/18/12, 11:53 PM
#12

rore! Tack, vad tänkvärd läsning!

[rore]
12/19/12, 10:06 AM
#13

#5 Frodig  "Vad tänker du Rore om vart vi strävar, vart vi tänker att vi ska?"

Just denna raden slog an inom mig som du skrev.

Vi och vi??? Kanske har vi olika aspekter/nivåer på strävan efter det vi söker,,

Kanske dras "vi" till helheten som vi redan har inom oss?

Men som tappas bort i den yttre verklighetens "normer" för hur det " bör och ska" vara?

Den enskilda lilla människans kamp att passa in i normen för det "normala" i det yttre,, och som samtidigt försöker hålla balansen på insidan.

Där drömmar och innerlighet göms undan dagsljuset och föreställningen i det yttre liksom fortgår.Obestämd

Annons:
[rore]
5/10/17, 10:39 AM
#14

Så himla intressant att läsa denna tråden igen nu när det gått ett antal år. Att få en återblick i då och nu. Livsprocessen fortgår.🎈

Upp till toppen
Annons: