Yin & Yang

Erkänner ni för er själva, vilka ni är?

2007-08-21 09:35 #0 av: LisaL

 

Funderade på denna fråga igår efter en diskussion med en arbetskamrat som är personlig coach.

Varför har vi så svårt att erkänna för oss själva våra brister? Många säger jamen det gör ju jag, jag är si eller så men är det verkligen sanningen eller säger vi det som ett skydd för något?

Har själv kommit en liten bit på väg och jag kan känna att jag tänker och ältar saker och ting för mycket, samt att rädslan tar överhand i vissa situationer vilket hämmar mig att gå vidare i min utveckling.

Vad säger ni? Känner ni igen er och i så fall varför är det så?

Mvh LisaL

Anmäl
2007-08-21 10:06 #1 av: MariaJ

Jag vill börja med att skriva att jag känner så väl igen mig i detta, men jag försöker se det med ett mer öppet medvetande.Skrattande Även om det inte alltid är så lätt. 

Jag tror absolut att vi har ett skydd som sätts upp i olika situationer. Många har otroligt svårt att blotta sin brister, då de vill utge sig för att vara så som de själv uppfattar sig. Att gå djupare in i sig själv kan också vara otroligt svårt, och att älta saker förmycket skapar nog blockeringar i ens förmåga att gå framåt.

Vi kan heller inte dömma de som inte vill blotta och öppna upp sig i grupp, för vissa behöver göra det i små steg. Muren kan vara otroligt svår att bräcka. Jag tror också att om det finns personer i ens omgivning som inte inte är redo, så kan det skapa fel stämmning på en arbetsplats eller likande. Som huvudansvarig coach där, så anser jag att h*n då även ska förstå att det är skillnad att coacha en grupp rätt, än att coacha en enskild. (min uppfattning)

Rädslan är ju en normal reaktion på en situation som är främmande. Jag tror ju inte att det är bra att rädslor tar över ens framfart. Jag tror däremot att de kan vara bra i vissa läge då man samtidigt har möjlighet att gå djupare i sig själv och lyfta upp den, då man känner den.

Vi blir aldrig färdiga med våra rädslor, de kommer hela tiden nya saker och utmaningar vi ska möta, men medvetenheten om hur vi ska hantera den kan göra att vi lättare ta oss ur den vid nästa tillfälle den kommer. den ligger ju trots allt i oss själv, för situationen vi ska gå in i har ju ingen rädsla i sig... utan det är ju vi själva som skapar den inom oss.

Såhär upplever jag det !!

Kram och massor av ljus till dig sys ///  MariaJ:-) 

Carpe Diem

Maria Johnsson

Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör

Anmäl
2007-08-21 11:09 #2 av: Tarotsanna

En mycket bra fråga Lisa! Jag försöker "rannsaka" mig själv och titta på vilka "brister" jag har i olika situationer. För mig själv kan jag nog erkänna men för andra gör jag det nog inte... Fundersam

Sällan jag erkänner att jag tycker livet är skit fast jag har faktiskt såna dagar där jag tycker det.

Inte helt lätt att svara på den här frågan... jag måste nog fundera.

Kram Sanna

Anmäl
2007-08-21 15:15 #3 av: tarantella

Jag tror jag gör det, har jobbat väldigt mycket med mig själv, tittat på varför jag åter och åter hamnar i situtoner som jag gör, funderat över var allt bottnar, insett mina brister och insett att ingen människa är fullkomlig och bär alltid med sig en ryggsäck så man ska inte dömma. Jag jobbar jätte mycket med mig själv ochkommer till nya insikter varje dag :).

Anmäl
2007-08-21 16:09 #4 av: MariaJ

#3 Att vilja se sina brister är också en stark förmåga tycker jag .. Jag har själv många brister. Att se dem, men inte göra ng åt dem är också något som är svårt.. Kan nog också säga att jag jobbar dagligen på att öka min förståelse för mina brister, men samtidigt försöka att använda och vända dem till något positvt. Skrattande

Inte lätt detta !!Fundersam

Vänligen MariaJ:-)

Carpe Diem

Maria Johnsson

Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör

Anmäl
2007-08-22 01:09 #5 av: Tuva-Lena

Ja då, visst säger man så: att man är si och så, eller jag vet att jag har hundra olika brister, men....

Jag tror att man säger så för att slippa gå vidare. Då har man ju redan "erkänt" att man har sina brister, men för att slippa gå nåt djupare in på ämnet, så avväpnar man den som till äventyrs skulle ta upp det genom att helt enkelt säga: Ja, jag vet att jag gör si och så, eller jag vet att jag är en knäppis o s v...för, vad finns då att tilläga för den som påminner oss..? kallas för att rationalisera om jag inte minns fel...Fundersam

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2010-11-29 09:10 #6 av: [GunillaF]

En intressant fråga.Glad

 

Anmäl
2010-11-29 14:54 #7 av: Hoppfull

Ja det är intressant! Personligen har nog det största problemet för mig varit det omvända, att se att jag faktiskt är bra på något någon enda gång! Ingen har klankat ner, klagat och föraktat mig så mycket som jag själv!

Idag är myckert bättre på att inte klaga på mig och alla mina brister, men det är en kamp fortfarande att se det som är bra hos mig snarare än det omvända!

Anmäl
2010-11-29 15:07 #8 av: [GunillaF]

#7 Det är ju bra att ha medvetenheten om det, för då kan man jobba med det.

Bra att du kämpar!Kyss

 

Anmäl
2010-11-29 15:11 #9 av: Hoppfull

Tack Kyss

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.