Bland de gudinnor som prisades för sin förmåga att skänka liv och näring och som hölls i stor aktning för sin fruktbarhet och sin förmåga att frambringa liv finns Isis, gudinna och översteprästinna hos egypterna, Selene, grekernas mångudinna och Ceres, den romerska gudinnan som härskade över den mogna säden. Samtliga var fullmånens gudinnor och de förkroppsligade moderskap och överflöd. De stod för expansion och växande och besatt kraften att skänka växtkraft och fruktbarhet och leda företag till förverkligande.

ISIS

Modergudinnan Isis i det gamla Egypten, som var både mor och syster till den store Osiris, var månens gudinna och härskade över fruktbarhet, familjeliv, äktenskap och barnafödande. Isis avbildades ofta ammande sonen Horus och försedd med kohorn som symboliserade månskäran. Hon var känd som "livgivaren" Isis var förfaren i magi och helande och hennes emblem var kon och katten, djur som förknippades med månen och den feminina arketypen.

SELENE

Selene var syster till solguden Helios och representerade månen. Enligt mytologin hade hon ansvar för att vägleda månen över himlavalvet. Det sägs att Selene en kväll tittade ner och fick syn på den stilige herden Endymion, som hon genast blev förälskad i. Hon kunde inte motstå hans skönhet utan övergav sina nattliga plikter och kröp ner för att ligga alldeles stilla bredvid sin älskade.

Zeus blev förargad över att himlen blev alldeles mörk, bestämde sig för att straffa Selene och befallde att Endymion skulle sova för all framtid, men inte ens det kunde bryta den kärlek hon kände för den vackre herden. Än idag smiter Selene iväg några nätter varje månad för att smeka sin sovande käresta - och då blir himlen alldeles mörk utan hennes månljus. Det är från Selene som termen selnologi, månvetenskap, härstammar.

CERES

Som sädesslagens gudinna och symbol för skördandet avbildas Ceres ofta med en sädeskärve i handen. Hon är den romerska motsvarigheten till den grekiska gudinnan Demeter, och hennes dotter är Proserpina, en parallell till Demeters dotter Persefone. I båda traditionerna blev döttrarna bortrövade och förda till underjorden. Mödrarna blev alldeles utom sig och gjorde en särskild överenskommelse med underjorden härskare. Villkoren för denna överenskommelse gjorde att de fick tillbaka sina döttrar åtminstone under en del av året. Så kommer det sig att den sorg Ceres känner när hon förlorar dottern Proserpina resulterar i den kalla dystra vintern, och att den glädje Ceres upplever när hon åter förenas med sin dotter firas under sommarens härliga glädjejubel. Både Ceres och Demeter, som är fullmånens gudinnor, förkroppsligar den beskyddande modern och härskar över växtlighet och skördar som frambringar välstånd och överflöd.

Ur Månmagi av Lori Reid

Skriven av Cilla.