# Vill dela med mig
Author: Indiania

Av Eckart Tolles ord om: smärta från det förflutna.

Smärtkroppen, som är det mörka skådespel som icensätts av egot, är i själva verket rädd för ljuset från din medvetenhet. Den är rädd att bli avslöjad.

Dess överlevnad är beroende av att du omedvetet identifierar dig med den, liksom av din omedvetna rädsla för att möta smärtan som lever i dig.

_Men om du inte möter den, om du inte leder in medvetenhetens ljus i smärtan, kommer du att bli tvungen att återuppleva den om och om igen._

Kram Indiania

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Det är alltså jag själv (mitt ego) som sätter igång smärtan, men samtidigt vill inte smärtan se ljuset. Eller, jag vill inte vara medveten om den! Nog är vi ganska konstiga.

Man kan undra varför mitt ego vill ha ont?!

Om jag tolkar det här rätt så ska vi möta smärtan/uppleva den och bearbeta den, för att inte behöva uppleva den igen?!

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Härliga ord Indiana![Kyss](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

Kram Åsa

## Comment 3
Author: Indiania

#1 Jag håller med Gunilla visst är vi konstiga.

E. Tolle skriver vidare så här...I samma ögonblick som du iakttar den ( smärtan ), Känner dess energifält i ditt inre och riktar uppmärksamheten mot den, är identifikationen bruten.

" Allting avslöjas genom att utsättas för ljuset, och allt som utsätts för ljuset blir till ljus". Lika lite som du kan kämpa mot mörkret kan du kämpa mot smärtkroppen. Att försöka göra det skulle skapa en inre konflikt och därmed smärta.

_Att iaktta den är tillräckligt._

När du börjar avidentifiera dig och bli iakttagaren kommer smärtan att vara aktiv en tid och kommer att försöka lura dig att identifiera dig med den igen.

Var närvarande, var medveten. Var en ständig alert beskyddare av ditt inre.

Detta går an att läsa och ta till sig men betydligt svårare att göra det i praktiken, jag trillar tillbaka då och då men det går bättre för varje gång att ta det till sig.

## Comment 4
Author: Indiania

#2 Tack Åsa jag tycker mycket om Eckart Tolle. ![Kyss](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

Kram tillbaka

## Comment 5
Author: Elpida

Men det är så sant! Det är ju oftast det vi är mest rädda för som vi måste konfrontera för att kunna gå vidare, annars kommer det alltid ligga kvar och krypa fram då och då.

## Comment 6
Author: [Borttaget]

Instämmer helt med ovan talare #5 Elpida ![Glad](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") /kram

## Comment 7
Author: [Borttaget]

Tack så jätte mycket för dessa ord, Indiania!![Kyss](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

Detta behöver jag verkligen läsa dagligdags. För att det ska fastna...

\*bokmärker\*

Det låter ju så himla självklart,, men så trillar jag dit,, gång på gång....

Varma tanke kramen från mig

## Comment 8
Author: Indiania

#5 och #6 Det är helt sant det ni skriver! ![Kyss](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

## Comment 9
Author: Indiania

#7Vassego Rore!![Kyss](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

Visst är det så att vi trillar tillbaka men så småningom tar vi in det tror jag men det gäller att inte släppa " taget " har jag själv märkt.

Varm kram tillbaka

## Comment 10
Author: [Borttaget]

#0 Är det ditt foto? ... Underbart kort ![Skrattande](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 11
Author: Indiania

#10 Ja det tog jag vid Duse udde ( Vänern ) för flera år sedan.

Kul att du tycker om det expert på foto som du är! ![Skrattande](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 12
Author: [Borttaget]

#11 Underbart foto med sina strålar ![Tungan ute](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")