# Planering, rotchakra eller psykologi? Author: snoflinga Funderar lite på det här med min planeringhysteri. Jag planerar allt. Dels har jag en långsiktig livsplan, med reservplaner för allt (dvs, om hästen dör så har jag reservplan för det, om sambon och jag bryter upp så har jag reservplan för det, om jag blir arbetslös har jag reservplan för det, ja till och med har jag reservplan ifall sambon går bort, osv sov). Sen har jag kortsiktigare planering som är mer detaljerad och som sträcker sig ungefär tre månader framåt, då jag har hållpunkter som jag har koll på. Sedan har jag veckovis planering då jag vet exakt hur veckan ser ut, och så har jag dagsplaneringen där dagen är planerad intill minuten. Inte så att jag fyller den har massor att göra, men jag vet när jag ska göra vad. Problemet är absolut inte det, men problemet är när saker inte följer min planering. Då blir jag arg/irriterad/sur/grinig. Det är där problemet kommer in. För jag mår inte bra av det, och ingen annan heller. Då kommer mina funderingar... Min uppfattning om hur en jordfast människa lever, en med båda fötterna på jorden, är nog att man inte är en planerare utan lever för stunden. Och frågan är då, är det negativt även att vara en planerare eller är det bara biten med arg/irriterad/sur/grinig när planerna stjälps som är problemet? Och då kommer vi till nästa fråga - är det "bara" obalans i t ex rotchakrat som orsakar detta, eller är det även något man måste arbeta med på ett psykologiskt medvetet plan, att t ex införa "ickeplanering" i livet? Måste man ändra på sig som människa? Jag trivs med att vara en planerare men om det bara är ett bevis på att jag inte står med fötterna på jorden så borde jag kanske tänka om? ## Comment 1 Author: [Borttaget] #0 Du bör nog jobba med dig själv för att lyckas i livet. det funkar inte att bara balansera dina chakra,och tro att allt är frid och fröjd och gasa på.om du förstår vad jag menar. ## Comment 2 Author: [Borttaget] #0 Oj,, Låter oerhört krävende detta.... Kan inte låta bli att undra ,,,,, Vad du ska med alla planer till,,, Varför detta kontrollbehov? Du måste bli fullständigt dränerad,, på energi. Tänker jag då![Skäms](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms")![Obestämd](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd"). Livet Är,,,,,, Sen kan vi ju desperat försöka styra precis allting,,, men det är ju precis det,, Ett FÖRSÖK,, att kontrollera det okontrollerbara. Varför inte leva och njuta av livet Här och Nu? Kram ## Comment 3 Author: [Borttaget] Du måste som #1 säger jobba med dig själv. Balansera chakror hjälper inte. (Läs mitt inlägg i Tråden om Rotchakra) Arbeta med dina tankar, och dina "måsten". Viss planering i livet är inte fel det gör vi alla, men din planering är i överkant. Detta tar din kraft och energi att hålla på så här, tillika när din planering inte håller (blir som du tänkt dig) så blir du mäkta besviken och upprättar genast en ny plan. Du har för stora krav på dig själv och du försöker att säkerställa allt för dig och andra i förväg, om olika saker skulle hända dig och din familj. Du blir besviken om inte allt är på ett visst sätt, då mår du inte bra. Jobba med att släppa alla måsten, krav på dig själv. Ofta så blir inget som man tänkt sig, utan det allra bästa är att ta saker som de kommer - alltså leva i nuet. Försök att hitta en anledning till ditt planerande, har du råkat ut för något som gör att du måste säkerställa allt, som påverkat dig mycket starkt, oftast så kan man finna orsaken till sitt beteende i det förflutna, det gäller att få en insikt om hur man ÄR, och varför man ÄR. Kram Kristall47 ## Comment 4 Author: allhealing #0 Väldigt bra att du börjar fundera kring detta. Det gör att du redan har tagit första steget i den förändring som du önskar uppnå. Tålamod är steg två, det vill säga, tåla modet att förstå att förändring är en process som sträcker sig över en l å n g tidsperiod. Det är därför det kallas tålamod. Detta om någonting kan upplevas som väldigt frustrerande inledningsvis. Sedan är det precis som flera här skriver att det är en arbetsprocess. Jag skulle kunna skriva tre kilometer med text om det här ämnet men då du är en person som gärna planerar, åtminstone just nu ![Cool](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") så håller jag mig kort. ## Comment 5 Author: snoflinga Tack för alla svar. Frågan om varför jag gör så måste jag klura vidare på, kanske är det sedan barnsben då man ju inte själv bestämde, kanske pga skilsmässa och ostabil tillvaro? Jag var värre när jag bodde ensam för då kunde jag kontrollera intill minuter, skulle jag köra till stallet 18.00 så körde jag 18.00 men numera gör det inget om klockan blir 18.05 faktiskt - det är ju så när man har sambo att man måste anpassa sig lite :) Den här arbetsprocessen, är det vettigt med en kognitiv sorts beteendeterapi (är inte så insatt i psykologi) där man, om jag tolkar det rätt, t ex bryter mönstret med att göra något annat. Att varje gång jag tänker på vad jag ska göra om det eller det händer, så ska jag byta tankeämne? Och vad är en bra tankebrytartanke att fokusera på istället? Planeringen ligger ju alltid i bakhuvudet också, det gör den svår att komma åt eftersom jag t ex kan sitta och skriva det här och samtidigt planerar resten av dagen mer exakt... Hur gör man för att leva i nuet? Tänk om det blir katastrof?? ## Comment 6 Author: snoflinga rore: jo, du har så rätt angående tröttheten :) ## Comment 7 Author: [Borttaget] Släng "planeringskalendern" försök att inte vara så nogräknad i allt. Låt folk vänta på dig i några minuter det klarar de utmärkt. Stoppa dig själv lite... räkna till 10, och ta en paus och tänk till innan du gör upp nya planer. Bara strunta i att vara andra till lags, det är väl där problemet ligger till stor del. Allt måste vara perfekt för att du ska fungera. Fundera ett tag så får du säkert insikter. Att arbeta med sig själv är en process man får räkna med att det tar tid, allt kan inte ske över en natt, det skulle inte vara bra för kroppen heller. Leta i ditt förflutna liv efter ledtrådar, be din guide eller till ditt Högre Jag om hjälp (om du tror på en sådant) med detta. På något sätt får man hjälp, inte alltid som man tror... Jag ser också att du säger att du planerar samtidigt som du skriver inlägget, det talar för att du är mycket stressad. Leva i nuet är att inte planera på det sätt som du gör, utan ta hand allt som det kommer, men med en "viss planering". Du bör tänka på dig själv först och främst så att du mår bra, vara rädd om dig själv, då kan du "planera" och finnas till för andra på ett mycket bättre sätt. ## Comment 8 Author: allhealing #5 Det optimala kontroll freaket håller sig i nuet hela tiden eftersom man då har fullständig koll på allt som händer utan att man ens vet om det (andligt skämt) ![Cool](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool"). ## Comment 9 Author: allhealing #5 I nuet kan det omöjligt bli katastrof. Orsaken är att du då inte längre har behovet av att befinna dig i det förgångna eller i framtiden. Du blir helt enkelt totalt närvarande i nuet hela tiden. Allting sköter sig själv och du konsumerar betydligt mindre emotionell bensin än vad du gör när du tror att du har behovet av att vara i kontroll och så att säga kalenderisera ditt liv. Däremot är vägen dit inte blixtsnabb eftersom du behöver avkalenderisera dig för att först släppa på behovet av att boka in framtiden i förskott. Självklart finns det vissa saker som är bokade men allt behöver inte bokas i förväg. När man lämnat plats i kalendern för egna upplevelser åt sig själv så kan allt möjligt trevligt RÅKA dyka upp på den där lediga tiden som absolut inte skulle kunna ske om kalendern var fullbokad. Varför man har beteenden som låser upp en beror alltid i slutändan på en rädsla som ligger gömd i det undermedvetna. Hitta rädslan och presentera den för ditt medvetande så kommer du att bli fri från kalenderbehovet i en handvändning. Ett exempel på hur man gör detta är att meditera på det och be att orsaken som ligger begravd presenterar sig för dig. Ta sedan denna information och flytta den till ditt medvetande. Gör där sedan ett val, vill du ha kvar rädslan eller väljer du att släppa rädslan? Om du väljer att släppa rädslan så är den borta direkt. Även om minnet av den dröjer sig kvar så är behovet av kalendern inte längre relevant i ditt liv. Jag kallar detta för tankefröet som vi planterar i vårt undermedvetna och som vi sedan vattnat med vårt ständiga återbesök av våra tankar. Med tiden så växer detta tankefrö och slår rot. Det kan sedan även växa upp till ett tanketräd som vi emotionellt sedan greppar tag i så fort det börjar blåsa lite. Den enda näringen som behövs för att vattna trädet är en rädd tanke om det är ett känslomässigt rädsloträd som vi odlar fram. Alla former av rädslor kräver att detta träd existerar för att rädslan ska kunna kvarstanna i vår kropp. I samma ögonblick som vi presenterar tankefröet för vårt medvetande så kan vi genom ett val omedelbart göra oss av med en livslång rädsla på en sekund. Jag vet att detta fungerar eftersom jag själv utvecklat metoden. ## Comment 10 Author: snoflinga Tack allhealing! Jag sparar ner dina texter i en fil för att kunna samla dem till ett bra tillfälle när jag är ensam - då ska jag läsa igenom allt och verkligen ta det till mig! Har precis kommit på att fikarummet i stallet lätt går att göra om till ett litet meditationsrum, där är det ingen som stör och jag kan sitta så länge jag vill (är så GLAD över att ha kommit på detta!). Det där med tankefröet som blir ett träd kändes verkligen träffande!!! Tror att jag också kommit på vad som kan ha utlöst det här lite mer, fick en liten uppenbarelse när jag körde till stallet idag, att det nog var när min ponny fick avlivas akut pga skada. Jag hade aldrig tidigare råkat ut för att något så oförutsägbart kunde hända och var TOTALT oförberedd på både döden och en sådan extrem förändring. I min värld fanns ju inte att någon kunde dö i en olycka eller pga en olycka, även om jag visste om det så hade jag aldrig tidigare varit medveten om att det kunde hända mig och mina nära. Det var väl i 16 års ålder så jag var ju ändå ganska gammal men det tog ändå hårt. Kan ha varit det som grundade mitt planerande, i alla fall katastrofplanerna jag alltid har om någon dör, eller om ett förhållande tar slut (inser mer och mer hur många reservplaner jag egentligen bär omkring på, det är många fler än de jag skrivit ner här, jag kan inte ens med att skriva ner dem nu för det känns pinsamt och nästan lite sjukt). ## Comment 11 Author: [Borttaget] Gå igenom denna händelse så grundligt du kan, det låter som om du hittat rätt, analysera hur den påverkar dig och andra. Det gäller att förstå det fullt ut som jag tidigare påpekat. ## Comment 12 Author: Hoppfull Min första tanke när jag läser snoflinga är TRYGGHET. Det handlar kanske om att du försöker planera och strukturera bort din inre otrygghet. Jag har haft liknande tendenser som du och det var för att jag var så oerhört otrygg i mig själv. Så min tanke är att jobba med det... hur blir man en trygg person som litar på att man fungerar bra även i situationer som inte är förutsägbara eller planerade. Tillit är oxå ett ord som hör ihop här, tillit till dig själv framför allt. Det känns ofta tryggt att ha livet välplanerat om man är otrygg i grunden, men i själva verket så blir det en oerhörd belastning. Eftersom precis som du säger, är ju risken för haverier ständigt överhängande, och den press man utsätter sig själv för är ohälsosamt stor. Känns som du är på G och på rätt väg ![Glad](http://healing.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: snoflinga Tack för all er hjälp, jag ska försöka och hoppas att det blir bättre, det kommer väl visa sig med tiden :) Redan i morse kom jag på mig med att under duschen ha planerat en annan katastrofhändelse och vad som skulle vara bästa lösningen då - tyvärr kom jag inte på mig själv förrän efter planeringen, men jag jobbar på att faktiskt sudda ut den eftersom den inte riktigt är befäst och färdigplanerad ännu.