Healing

Acceptans

2012-09-06 08:36 #0 av: rore

Ett ord som bär på lösningen till de allra flesta inneboende problem och tankeblockeringar.

Ett ord som bär på lösningen till de allra flesta inneboende problem och tankeblockeringar.

Men ett ord som också kan få oss att vilja sparka bakut i trots beroende på hur vi tolkar ordet.

Att acceptera något som vi inombords känner starkt motstånd mot är en utmaning.

Att acceptera handlar inte om att godtyckligt rycka på axlarna och kliva in i ett tillstånd av likgiltighet.

Det handlar inte heller om att gilla en händelse eller situation.

Det handlar om att se händelser och att tillåta sig själv att känna det vi känner. Som det för stunden är.

Varken mer eller mindre än så.

Att för en liten stund kliva ut ur värderandet utav det som sker/ skett
och se det för vad det är och tillåta sig själv att känna de känslor som dyker upp.

Utan att slå ner på sig själv eller andra.
Det löser upp många knutar inombords och släpper livsflödet fritt.

Den inre synen vi bär på gentemot andra människor klarnar och vi inser att människorna runt omkring oss är våra medvandrare här på jorden.

De är våra egna speglingar. Var och en av oss på olika nivåer i livets trappa.

Kärleken till oss själva, andra och livets själv flödar när motståndet och kampen givit vika.

 

 

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2012-09-06 09:06 #1 av: [GunillaF]

Så klokt.

Visst är det svårt att acceptera vissa saker när det gäller en själv, men när man gjort det så tycker jag att man ger sig själv den kärlek som man väl är värd.

Tack rore!Kyss

Anmäl
2012-09-06 09:07 #2 av: Andina

Tack Rore för så sanna och visa ord! Acceptans är ett djupt ord när man tittar på vad det betyder - så som du har gjort. Acceptans gentemot andra, och framför allt att lära sig att acceptera sig själv - en konst som vi kanske inte alltid behärskar när vi låter våra instinktiva reaktioner dra iväg med oss.

Acceptans - acceptera - godta! 
Godta människor och deras jag. Godta sig själv.

Ta för God!

Tack Rore, för tankar som fick igång fnurlandet i mig! Kyss

 

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl
2012-09-06 09:40 #3 av: Indiania

Tack Rore för de visa tankarna som sätter igång mina egna tankar, du är så klok.

Ibland för det mesta tycker jag det är lättare att acceptera andra än mig själv men när jag accepterar mig själv också känns det väldigt skönt.

Kyss

" Var nära naturen - var när dig själv "

 

Anmäl
2012-09-06 10:11 #4 av: wellma

Tack Rore verkligen kloka ord,ord jag behövde läsa just nu och förhoppningsvis kan börja lära mig leva efter.Det finns en blockering i mitt liv som jag borde acceptera,släppa och gå vidare med och som jag för första gången i dag vågade tala om på en dold sajt.En värk inombords som hindrar mycket men kan jag acceptera och släppa,gå vidare utan att döma och slå på mig själv då är mycket vunnet och en befrielse utan dess like.

Gillar dom sista orden du skriver ."Kärleken till oss själva, andra och livets själv flödar när motståndet och kampen givit vika. "

Ska läsa om detta många gånger och försöka ta in hundra procentigt för det ligger ett enormt djup och tanke i dina ord Kyss

Anmäl
2012-09-06 10:49 #5 av: rore

Åhh det är så härligt att få delta i era tankar runt detta ocksåGlad

Så tack så mycket för att ni delar med erKyss

Ämnet är ju oändligt stort

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2012-09-06 22:12 #6 av: Fjäril

Jättebra skrivet rore!

Skulle vi alla lära oss att acceptera mer än vad vi gör (inom rimliga gränser såklart) så hade saker sett helt annorlunda ut.

En bra påminnelse, tack! Kyss

Sajtvärd på Övernaturligt

Anmäl
2012-09-07 15:43 #7 av: Skogshumblan

*gillar!*Kyss

Anmäl
2012-09-07 19:21 #8 av: lenjon1

Inte idag men kanske längre fram i livet att jag köper dina ord.... det är nog främst de här orden jag inte köper:

Det löser upp många knutar inombords och släpper livsflödet fritt.

Det handlar om att se händelser och att tillåta sig själv att känna det vi känner. Som det för stunden är.....

Problemet är att den stunden är ju hela tiden..den försvinner aldrig så inte fasen har det löst upp några knutar hos mig om man inte menar tårar som livsflödet...för de är många, tårarna... Ja, jag känner och jag tillåter mig känna och ibland doppar jag mig i sjön som bildats av alla mina tårar i tron att det ska läka mig...

Men vad är livsflödet? Är det tårar som faller? Inte för mig i alla fall. Livslöde för mig är när det finns energi i mig, att ge till andra, förmågan att ta emot energi, låta sig fyllas på.

Men jag har tappat ett väderstreck och hittar ingenstans längre. Förstår inte längre och är här med ett andetag åt gången...

En kris utan motstycke. Som jag inte har en aning om hur jag ska ta mig ur, trots att jag får proffshjälp. Trots att jag dagligen och stundligen ber andevärlden om hjälp. Ibland, i små korta stunder fungerar jag, hör och lyssnar och tar till mig.

Ni här är verkligen en livlina för mig. Betyder oerhört mycket allesammans...

Förlåt att jag vräker ur mig allt det här. Men dina ord berörde något i mig och det är väl det som är tanken med ord...

Kram Lena

Anmäl
2012-09-07 19:41 #9 av: Skogshumblan

Lena jag tycker du accepterar hur ditt liv är, accepterar innebär inte att man sitter still och bara flyter med utan att man på de sätt man förmår och kan tar tillvara på det man kan och inser vad man kan göra något åt och vad man inte kan.

Jag känner så starkt med dig och du ska aldrig be om utsök för att du finns, dina känslor eller den väg ditt liv tar. Kämpa på, låt det som ska komma ut göra det och vräk ur dig allt du orkar och vill!

Anmäl
2012-09-07 19:59 #10 av: lenjon1

Tack Skogshumblan...men nä jag accepterar inte hur mitt liv är just nu. Därför verkligheten är en medan min själ och mitt hjärta säger något annat...

Vad ska man lyssna på? Vad ska jag tro på? Jag finns i en slags vakuumboll. Ser hur världen fortsätter precis som den alltid gjort men utan mig på något sätt. Folk pratar med mig och ibland så tänker jag, rör det här mig?

Jag står still och försöker förstå vad det är som hänt men det går liksom inte. Det blir liksom ingen rätsida på det. Och att inte rätsidan kommer beror på att det är något som inte stämmer. Min intuition säger mig nej Lena det stämmer inte men verkligheten är säger något helt annat. Vad ska man då  tro på?

Tro, tillit och tålamod...välbekanta ord. Lyssna på hjärtat, lyssna på vad det säger dig men just nu i en kaotisk tillvaro vågar jag inte tro, vågar inte ha tillit. Vet inte vad som är hjälp, vad som är hjärnspöken, önsketänkande osv osv osv...

Lena

Anmäl
2012-09-07 20:02 #11 av: Skogshumblan

Tror jag tipsat dig om the work innan, men gör det igen.
Oavsett, hoppas du hittar ett sätt att ta dig ur det du hamnat i. * varm kram*

Anmäl
2012-09-07 20:06 #12 av: lenjon1

Någonstans ringer en klocka...och TACK för att du  tipsar igen....behöver jag

Kram

Anmäl
2012-09-07 20:16 #13 av: Indiania

#8 Lena jag vill ge dig en riktig Bamsekram! Kyss Det känns som du är på väg...

" Var nära naturen - var när dig själv "

 

Anmäl
2012-09-07 20:37 #14 av: rore

#8 Lenjon1

Den stunden var hela tiden, under den tiden jag befann mig i kamp. Jag känner igen mig så otroligt i dina ord och jag förstår om du tycker att min text slår dig i ansiktet,, det gör mig ont,,

Men samtidigt så blir jag glad över att det ändå ger någon form av genklang inom dig,,

#10

Vad ska man lita på? Vem ska man lita på? Själ och hjärta eller andra? De belästa??

Känner igen även denna fråga och det var oerhört smärtsamt.

Vad är jag ?

Vad vill jag?

Vem/ vad ska jag lita på?

Varför gör LIVET så här mot mig??????

 

MItt svar idag Till mig själv är: Lita på dig själv!

Men hur?

Genom att ta till mig av det som ger genklang inom mig. Köp inte allt med hull och hår. Låt hjärtat leda. Prova dig fram.

Skit rädd, för att den innre och yttre verkligheten är så olika, men ändå någonstans så lika.

Någonting som pockar på och drar.

 

Jag kan aldrig tillfullo tillgodogöra mig andras erfarenheter. För erfarenheter är någonting vi alla behöver göra själva.

Det gör många gånger ont.

Det är smärtsamt.

Och ibland så gör livet oerhört ont. Jag vet inte vad jag ska skriva till tröst. Jag har inga tröstande ord. Skäms Mer än att jag tror mig förstå vad du menar... och ändå kanske jag inte förstår,,,

 

Lena! Kram från mig till dig.

 

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2012-09-07 20:52 #15 av: lenjon1

Rore - nä dina ord slår inte mig i ansiktet...Verkligen inte. Bara det att jag inte här och nu tar in dem. De faller liksom inte på plats.

Vad är jag? En riktigt bra fråga...och vad blir jag? Vem blir jag?

Frågorna är många och svaren finns där men jag hör dem inte riktigt. Men tror att det är precis som du säger att hjärtat ska leda. Även om jag i dagsläget tvingas göra det som mitt hjärta säger nej till.

Dina ord är tröst - tro mig. Jag är ärlig när jag säger att ni är en livlina för mig. Annars hade jag inte "bott" här inne nu...

Indiana - du är underbar vet du det...tänker ofta på dig av någon anledning...känner så mycket värme då!

Tack underbara för att ni finns...det är en hjälp bara det

Kramar i massor

Anmäl
2012-09-07 20:57 #16 av: rore

Om du bara visste,, mmmm, vill krama om ordentligt ,,,, vill trösta,, tack för att du vill/kan och vågar ventilera goa Lenjon.Kyss

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2012-09-07 21:20 #17 av: rore

Pssst,, Lenjon.

Du är den du alltid varit

Du är den du alltid varit

Du blir den du alltid Är...

'Du Är Du.... och du är Fantastiskt oavsett,,,,Kyss

 

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2012-09-07 21:43 #18 av: [GunillaF]

Lenjon jag vill hålla om dig i en lång kram. Kyss

Anmäl
2012-09-08 01:49 #19 av: healing-mammut

Vad fina ni är allihop!

Lenjon jag hoppas verkligen att du snart finner ro och kan hitta din livskompass igen. Många varmar kramar till dig

Rött hjärta

 

Anmäl
2012-09-08 08:32 #20 av: wellma

lenjon1 du har fått så många kloka ord och tankar här så jag ger dig en stoooor styrkekram och hoppas allt ordnar upp sig till det absolut bästa för dig Kyss

Anmäl
2012-09-08 12:00 #21 av: Andina

Lenjon, det är ingen tröst, men jag tror att du står i en vändning just nu och att Livet kommer att visa dig vartåt du ska gå och det kommer att kännas rätt och bra.

Jag hoppas att detta inre kaos släpper greppet om dig väldigt snart! Bra att du skriver av dig här, be inte om ursäkt för det, så att vi kan finnas här och 'hålla dig i handen'.

För att vila från oron, tvinga dig själv att flytta fokus till något annat när tankarna sätter klorna i dig, flytta ditt fokus på något helt annat som inte tar dina krafter. Läs en bok, stå på huvudet, andas lugnt, sjung, diska, vad som helst - allt samtidigt om du vill - bara du flyttar fokuset. Så får din kropp och själ små vilostunder att ladda hem kraft och energi igen.

Du har fått så fina ord och tankar från alla, jag kan bara hålla med i vad de säger.

Många styrkekramar till dig! Du kommer att ta dig ut ur 'rävsaxen' till slut! Kyss

 

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl
2012-09-08 13:10 #22 av: [Chakra]

Jag tycker om det du skriver "Hjärtat ska leda, och har tappat ett väderstreck, och Livsflödet - är det tårar som faller" Så fina beskrivningar"

Fortsätt skriv, och skriv av dig det som är svårt. Det hjälper!


Kram

"Lev inte livet för seriöst utan våga ta ut svängarna"

rak,

men hon hittar på alla möjliga konster.” – Predikaren 7:30

                                                                                                                  

                                                                                                                                                                                              




Anmäl
2012-09-08 19:28 #23 av: lenjon1

Åååå vad ni alla är underbara! Era styrkekramar ger verkligen styrka.

Har känt mig ganska "stabil" idag - tack vare er och massor med sömn...ligger efter där tror jag.

Problemet är att det som tidigare var mina livlinor när livet är kämpigt fungerar inte längre. De ger inte längre någon ro. Så sorgen har liksom inget gömställe. Därför fungerar inte sång och musik längre.

Men läser gör jag! Massor! Just nu Indianas tips "väck din inre healer".

Skriver gör jag - även drömmarna jag har nattetid - försöker tolka.

Mediterar och ber.

Och så gräver jag ner mig i jobbet! Jag vet att det egentligen är vansinnigt för jag känner ju hur det sliter ut mig. Men vägrar sjukskrivning även om varje dag är en kamp att vara på jobbet!

Försöker vara medlem i universum och skapa även om det innebär att jag måste försöka skapa mig själv igen.

En tanke åt gången Ett andetag åt gången Sätter ihop och bildar sammanhang Men tankarna flyger likt fjärilar som inte vill låta sig fångas.

Ni här är en livlina - en ny livlina för mig.

Av hela mitt hjärta tack till er alla

Kram Lena

Anmäl
2012-09-09 09:05 #24 av: SHIAWASE

Fint och bra skrivet Rore!

Acceptera,,,

Acceptera ar nodvandigt for att slappa pa motstandet, absolut!

Vi ar dar vi ar och det ar helt ok, oavsett var situation,,, acceptera det som ar,

identifiera kanslorna, MEN det viktiga ar att inte fastna i vad som ar , sarskilt nar det ar en verklighet vi inte vill stanna i.

 

Acceptera for att kunna ga vidare,,,


Acceptera och vand pa de kanslor vi hitter,, lite i taget,,, det gar!

 

Kanske inte sa latt forst, men Ah!! Vilken harlig kansla nar motstande slapper och man kanner flodet borjar forsa!

 

Acceptera att JAG har ansvar och kontroll over mitt liv, att ingen annan kan kontrollera mitt liv:) Vilken frihet det ar, nar vi har accepterat det!

Framforallt , acceptera mig sjalv,, och lat karleken till mig sjalv floda!

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-09-09 19:27 #25 av: rore

Tack Shiawase!

Vi ar dar vi ar och det ar helt ok, oavsett var situation,,, acceptera det som ar,

identifiera kanslorna, MEN det viktiga ar att inte fastna i vad som ar , sarskilt nar det ar en verklighet vi inte vill stanna i."

Just detta har jag haft så svårt för att förstå/inse tidigare. Jag kan fortfarande gå in i riktiga motstånd, där jag inte förstår Vad/varför jag reagerar som jag gör.

I mig finns dessa reaktioner i ryggmärgen och när de satt/sätter in, så käns det som om det vecklas ut en giftsvamp inut i mig. Det verkligen förpestade hela mitt inre.

Det fanns/finns ingen särskilld tanke (om den finns i den stunden så undflyr den mitt medvetande. Det är bara en oerhört stark känsla)

Så även om jag inte förstår tanken bakom reaktionen, så har jag med tiden lärt mig att acceptera de negativa känslorna(giftsvampen) inom mig.

Då ebbar det fortare ut och ifrån mig.,, och jag renas.

 

 

 

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2012-09-09 20:31 #26 av: lenjon1

Jajamen Rore jag köper det du skriver:

identifiera kanslorna, MEN det viktiga ar att inte fastna i vad som ar , sarskilt nar det ar en verklighet vi inte vill stanna i."

MEN hur gör jag då?

Har identifierat ingen tvekan om saken...men fastnat så in i...

Ibland tänker jag att jag vill må så här, jag vill inte gå vidare...och det ligger faktiskt en viss sanning i det för jag tänker till vilken nytta ska jag bli glad. Det finns ju inte längre något att vara glad över. Det finns inget att se fram emot, inget att längta till...

Jag vet det är galet mörka tankar men sådana strömmar genom mig. Och det skrämmer mig så klart. Skrämmer mig att JAG landade så här. Att JAG mår så här.

Denna sida av Lena av mig är en sida jag inte trodde var möjlig. Att JAG kan må så här. Trodde aldrig det här om mig själv.

Inte fasen begriper jag heller varför. En erfarenhet jag absolut inte bett om. Något jag kunde varit utan.

Att växa som människa, att lära sig, att utvecklas - nog sjutton kan man göra det utan att drabbas så här hårt.

Jag behöver hjälp överallt ifrån och suger åt mig all hjälp som en torr och ynklig liten svamp

Ni är viktiga för mig - oerhört betydelsefulla

Kram Lena

Anmäl
2012-09-09 20:48 #27 av: rore

Lenjon!

Bara ett litet förtydligande: "identifiera kanslorna, MEN det viktiga ar att inte fastna i vad som ar , sarskilt nar det ar en verklighet vi inte vill stanna i."

Det var Shiawases ord som jag klippte ner i min rutaSkäms

 

Känner igen rädslan som du beskriver Lena. Nä, vi har kanske inte rent ut bett om att må så dåligt, som vi ibland gör.

Rädslan i sig skrämmer oss och vi vågar inte riktigt stanna upp mitt i detta och bara låta oss följa med ner i det där bottenlösa onda som hotar att sluka oss.

Vi,, eller rättare skrivet jag har kämpat emot så in i bängen.

För vart skulle det leda?

För egen del så handlar det mycket om att våga dö en liten bit i taget. Inte bildligt, men när min föreställning om någonting livsomvälvande inte längre fyller någon form av funktion.

När alla andra försök är uttömda. När jag slutar manipulera min egen verklighet,, det är då som  någonting inom mig sprattlar och gör motstånd. Som en sprattlande fisk på torra land.....

När jag tillslut erkänner min maktlöshet. Det är då som det sker.

Acceptansen infinner sig. Förändringen i mitt sinnestillstånd. Jag landar i det mörka omslutande i ett skyddande hölje. Det tar emot mig och rädslan avtar.

JAg vet inte riktyigt hur jag ska förklara,, blev nog lite knepigt dettaSkäms

 

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2012-09-09 21:24 #28 av: lenjon1

Rore - jag läser och begrundar det du skriver.

Ja det är knepigt men röriga tankar är inte enkla att sätta ord på. I alla fall inte göra dem begripliga för andra.

Men vad menar du när du skriver manipulera min egen verklighet - kan du förklara?

Att erkänna sin maktlöshet - ja det har jag gjort! Totalt maktlös.

Vilar liksom i guds händer - i universum och ber om deras hjälp. Och jag får svar men så finns ordet TILLIT...ber om det också

Tack för alla dina ord som stöd. Fortsätt ge, de läker

Kram

Anmäl
2012-09-09 21:45 #29 av: rore

OJ vilken svår fråga Lena! Men jag ska försöka.

Vad jag menar med att manipulera min egen verklighet: är att inte låta mig styras av mina rädslor.

För när mina rädslor har styrt mig, så har jag inte varit den som jag har velat vara. Mitt inre har skrikit rakt ut inom mig. Men jag lyssnade inte till detta på många år.

Jag har anpassat mig efter outtalade normer, människor eller min egna föreställning om vad som förväntats utav mig, och av den anledningen gjort avkall på mig själv, på mitt eget varande.

För att jag har trott att jag inte dugit för den jag varit. JAg har haft en enormt låg självkänsla och inget självförtroende att tala om heller för den delen.

Så för att dölja detta för både mig själv och andra så skaffade jag mig olika masker/strategier som jag använde mig av. För att inte blottlägga min egen osäkerhet.

Jag var som en kameleont.

Det är en överlevnads strategi som jag burit med mig sen barnsben.

Så länge jag bar på dessa masker så var jag heller inte ärlig mot mig själv. Det är det som jag kallar att manipulera min tillvaro.

 

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2012-09-09 22:01 #30 av: lenjon1

Aha nu förstår jag....där känner jag inte igen mig själv!

Jag känner mig totalt maktlös inför situationen jag drabbats av. Där hela världsbilden rämnade. Där allt det jag investerade i kärlek försvann som genom ett trollslag...

Och sen är det ju också så att min omvärld reagerar på min reaktion. Lika rädda de som jag själv över min bottenlösa sorg, över aldrig sinande tårar. Över min förvandling till något oigenkännligt både för dem och för mig.

Men jag tillåter mig vara det här. Jag anstränger mig inte ens att ta på mig en mask. Teater har aldrig varit min grej. Rakt upp och ner ärlig. Jag kan inte spela ett spel.

Och mitt sätt att hantera det här svarta hålet har jag ju nu förstått är mot hur nära 100 % av befolkningen valt att hantera det. Låt så vara men så här fungerar jag. Jag måste få göra det som i hjärtat känns rätt för att kunna ta ett andetag åt gången.

Jag flyr på mitt sätt - och som jag ser det en hjälp för att överleva och förstå. Därför är ni här inne både healing, övernaturligt, insidan, existens osv osv...mina livlinor. Där jag läser massor, tar till mig och låter orden sjunka in.

Läser trådar som skrevs för åratal sedan men tycker om det. Behöver tystnaden och ensamheten. Helst mörker också. Även om ni är med mig och pratar med mig är det ändå liksom samtal på mina villkor om du förstår vad jag menar.

Börjar hitta tankar som lockar...när jag mår bättre, när jag är mer i fas med mig själv finns det saker jag vill utveckla ytterligare. Men jag vet också att var sak har sin tid.

Kram

Anmäl
2012-09-10 00:38 #31 av: SHIAWASE

lenjon1

Jag har inte varit inne mycket har, sa jag kanner inte till just din situation, men eftersom jag skrev att INTE fokusera pa den verklighet vi inte vill ha, sa forsoker jag pa att forklara lite mer detaljerat vad jag menar,,, finns det nagot som tilltalar dig sa ta till dig detFlört

Inne pa LoA pratar vi ofta om att vanda pa kanslorna, och sa finns det en kansloskala (ska forsoka lanka till den senare) pa 22 steg.

Dar ar maktloshet langst ner pa skalan,,,

att hoppa fran maktloshet upp till Lycka, karlek som ligger hogst upp ar ju inte sarskilt latt, MEN att ta ett steg i taget, att fran maktloshet, ga upp till frustration, ilska, eller lagga skuld pa andra eller vad det nu kan vara. Det ar BATTRE an att kanna sig maktlos,,, och sedan tar man ett steg upp igen. osv.

 

Detta tar ju tid, naturligtvis,, men med ACCEPTANS innebar ocksa att acceptera att jag faktiskt kan kontrollera mina tankar och kanslor. JAG och bara jag kan vanda pa mina kanslor, MED HJALP och inspiration naturligtvis fran tex. ett forum som det har!

Sa att tillata sig vara dar man ar,, men forsokar hitta satt dar man inte fokuserar pa verkligheten, Sadana satt kan vara sma, tex. att vara inne har, lasa och skriva,, Kanske ocksa da inte skriva sa mycket om hur verkligeten ser ut, utan mer om hur man skulle vilja att den ser ut. Dromma sig bort, fantisera ar ocksa ett satt att aven om bara for en stund,, lata sig fokusera pa en annan verklighet, och for en stund lata sjalen kanna hur det kanns att vibrera en hogre vibration.

Nar sjalen har fatt kanna av den vibrationen, sa nar man sedan gar ner till sin "verklighetsvibration" sa kommer sjalen att vilja ga tillbaka till den dar hogre vibrationen, for den kandes sa mycket battre, och har man en gang upplevt den sa ar det lattare att ga tillbaka till den.

Att hitta tillbaka till sin karna, det ar ju det vi vill, att hitta karleken till oss sjalva,, hitta kanslan av att INGET YTTRE kan paverka mig negativt, for jag ar i fullstandig harmoni med mig sjalv. Karlek kommer alltid innefran. Dit hittar man inte pa en gang. MEN att ACCEPTERA att det ar sa gor att man steg efter steg soker sig dit.

Ett satt att vanda kanslan ar ocksa att andra det satt man pratar om verkligheten pa. Istallet for att prata i detalj om den verklighet man nu inte tycker om , sa kan man generalisera till det lite.

" Jag tycker att det ar jobbigt nu, jag kanner mig maktlos, varlden har rasat for mig, sa kanns det just nu ialla fall. Men jag har ju vanner, jag far massa inspiration fran ifokus vannerna, jag trivs med mitt jobb, ,,. Ibland sa lyser ju tillvaron upp, aven om for en lite stund,, och da kanns det ju bra,, jag har ju matt jattebra tidigare, livet har ju varit harligt tidigare, jag tror att om jag tillater mig sjalv att ta det langsamt, sa kanske jag kan oka de sma stunder dar ljuset lyser, jag kanske till och med kan forlanga dem! Jag behover inte gora allt pa en gang, jag tillater mig sjalv att kanna det jobbiga ibland for jag vet att jag kan sedan tillata mig sjalv att kanna hopp for framtiden och ljus. Allt ar ok som det ar, det behover inte komma nu, men jag VET att jag kan vanda pa mina kanslor och mitt fokus!! " etc. etc. Att man jobbar sig upp LITE I TAGET.

Forsoker man ta ett jattesteg sa blir det for stort och da ar det risk att man faller tillbaka pladask. Sma pyttesteg,, och uppskatta dessa pyttesteg, "WOW,, jag gjorde det! jag andrade pa kanslan litegrann" !!!

En process som tar tid, men som FUNGERAR

Kram

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-10-07 09:13 #32 av: Elpida

Läser dina rader Rore, och så många gånger just detta kommit till mig på sistone...

När jag läste Eckhart Tolle tyckte jag det var oerhört bra, men väldigt svårt att ta till sig. MEN - det växer sig på mig ... på något konstigt vis. Just det här att stiga ur sig själv, att titta på sig själv utifrån. Se hur ... och kanske varför man reagerar som man gör i olika situationer. '

Att acceptera är på ett sätt att förlåta sig själv. Det är INTE samma sak som att låta sig trampas på, att låta sig utnyttjas! Men, vi kan identifiera, förstå och förhoppningsvis släppa taget som håller oss kvar i en situation vi egentligen inte vill vara i... eller ett känslotillstånd vi inte vill vara kvar i.

lenjon1 - Kyss Acceptans, att du befinner dig där du är just nu. Älska dig själv, var snäll mot dig självKyss. Kram

 

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

Anmäl
2012-10-07 15:52 #33 av: rore

#32

Elpida!

Ja visst är det så, det är härligt hur saker, tankar och meningar kommer till en,,

en liten bit i taget så landar det så småning om.

Tack för dina tankar och klok ordKyss

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2012-10-07 16:52 #34 av: lenjon1

Tack Elpida...du har så rätt. För att älska andra måste man börja med sig själv...och jag försöker verkligen vara snäll både mot andra och mig själv...

Är väl alldeles för ofta på tok för snäll, därför arbetar jag med mig själv att säga nej till sådant jag inte vill utan att ramla ihop i en hög av dåligt samvete och det går riktigt bra.

Kram

Lena

Anmäl
2013-02-16 15:53 #35 av: snoflinga


Lenjon1: Hur är det med dig nu? Hjärta

Jag har gått igenom något väldigt liknande som du bara två månader efter dig, men jag blev så slagen att jag inte ens vågade gå in här av rädsla för att läsa fel saker - jag har varit så långt ner jag kunde komma och lite under det, utan att dö, men det enda jag med säkerhet vetat hela tiden är att jag är tacksam över detta ändå, på något vis, för det har lärt mig oerhört mycket som jag har med mig i möten med andra. Jag har känt alla känslor i hela världen, och det ökar min förståelse för andra, och med förståelse kan jag hjälpa. Jag vet hur jag vill hjälpa men jag måste vänta och lära mig mer - och visst kan omvärlden hjälpa till, men jag har förstått att det finns miljoner vägar och slingrande stigar att följa, så jag har istället valt att vända mig helt inåt och strunta i allt annat. Jag behöver bara mig själv för att utvecklas - den enda jag "litar" helt på är min inre källa till information, känslorna, för så fort känslor omvandlas till ord/text så kan de tolkas annorlunda. En känsla säger mer än tusen ord.Sol

Vissa ord fick jag dock med mig på vägen, som hjälpte mig igenom (och hjälper) - jag delar gärna med mig av de två viktigaste livlinorna för mig:

"First you chop wood, then comes enlightment, then you chop wood" (gav mig hoppet om att livet kommer tillbaks igen)

"Don't you worry, don't you worry child. See heaven's got a plan for you" av Swedish house mafia - lyckas spelas på radion när jag behöver just de orden.

Hoppas att du hittat din väg Lenjon1! Kramas

Rore: Tack för en jättebra text - har inte läst alla visa inlägg men ditt startinlägg var superbra!

 

Anmäl
2013-02-20 19:12 #36 av: rore


Tack själv Snöflinga! HjärtaFör att du delar med dig.

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.