Energier omkring oss

Reinkarnationsterapi med Jörgen Sundvall

2009-08-05 23:46 #0 av: cillaj

Ingress: Detta är en sann berättelse av en upplevelse i en reggretion och av personliga själ kan inget namn uppges

  

Min väninna anmälde mig till en casting för ett program med Strix television, Tidigare liv. Hon tyckte att jag skulle passa att vara med där.

Det ringer en kvinna hem till mig och frågar om jag vill komma på en intervju, jag åker dit.

Väl där träffar jag Jörgen först för ett samtal, han säger att jag är en healer redan och frågar om jag använder mig av det. - Ja, svarar jag.

När vi pratat färdigt ber han mig lägga mig ner på en säng som står i ett avgränsat rum, med fler kameror uppriggade. Det känns lite konstigt att ha all denna uppmärksamhet.

Vi börjar iallafall, han tar ner mig i hypnos med att räkna, och jag blir en man i ca 35-års ålder med brun skinnjacka och kråsskjorta, svarta knälånga byxor med vita strumpor och svarta skor med ett stort spänne på. Jag har halvlångt lockigt ljust hår. Min hatt är svart och påminner i formen om en svamp. Getskägg, men ser ganska feminin ut i ansiktet. Ca 170 cm lång, normalbyggd kropp. Året är 1864-1865.

Jag letar efter min dotter Lovisa som är 5-6 år gammal. Hon har en vit klänning med volanger och ett brett rosa sidenband tunt midjan, vita strumpor och svarta skor, en vit hätta på huvudet med rosa band i.

Jag står vid en nedtrampad grusvägkant, på ena sidan rinner en kanal. Lovisa leker vid en strandkant alldeles nedanför, jag ropar; -kom nu. Men hon vill inte, hon fortsätter att leka. Efter en stund kommer hon och vi går längs grusvägen fram hand i hand, det känns som om vi går i utkanten av en mindre stad.

Vi kommer fram till ett stort gult hus med vita knutar och snickar- glädje som detaljer. Det har en stor bred trappa med vita pelare. Det står folk i fönstren och skriker, soldater står nedanför och skjuter, dom har röda rockar på sig. Folket är mörkklädda och ser ganska fattiga ut. Det kommer fler soldater i vagnar, tumult uppstår, verkar vara någon form av ockupation, jag vet inte vad det handlar om.

Jag, mitt namn är Antoan Toulous, vi bor i Frankrike. Vi kommer inte förbi soldaterna, jag är jätte rädd och Lovisa är skräckslagen. Till slut hittar vi en lucka och kan smita emellan, förbi ut mot en klippavsats upp mot en hög grässlätt till ena sidan av kanalen. Det blåser kraftigt, min hatt blåser iväg och Lovisa skrattar, vi tittar ut mot vattnet där den flyter och guppar upp och ner.

Vi går tillbaka mot vägen, det är fortfarande tumult, folk springer omkring, vi får tränga oss fram till våran gränd, den är trång och smutsig, vi bor på andra våningen, det är en mörk trappuppgång med träräcken. Väl hemma väntar min fru på oss, hon är ca 25 år, hon har en vit klänning med små blommor på. Hon är blond och har håret uppsatt i lockar med hög höjd. Vi har tjänstefolk.

Vår lägenhet är ganska stor, mörk panel på väggarna med tapet överst, tunga sammetsgardiner och stora skinnmöbler, rödmönstrade stora mattor. Jag sätter mig i en fåtölj och somnar till en stund. Lovisa springer omkring och trallar på en melodi.

Jörgen ber mig gå framåt i tiden.

Jag är en äldre man nu, vitt hår, snipen och smal näsa, lite krum, ganska mager och bär svarta kläder. Vi är på mitt kontor, mina tre rådgivare, jag och en anställd som befinner sig i rummet bredvid diskuterar om vi ska köpa viss spannmål eller inte, det är ett mörkt rum, åter med panel på väggarna, tunga gardiner, ett stort tungt vackert skrivbord i trä.

Jag känner mig trött och irriterad, mina rådgivare diskuterar högt, argumenterar hit och dit, det känns som om jag inte bryr mig längre, jag är gammal och utsliten. Mitt kontor har adress nr. 5. Jag ser inget gatunamn, men längre ner till höger, ungefär en kilometer ligger hamnen, längs med kanalen, på andra sidan finns höga kullar och mittemot finns höga hus i tegel.

Jörgen ber mig åter att gå framåt i tiden.

På min dödsbädd, jag ligger i min säng, gardinerna är fördragna, bara en springa ljus lyser in. Min fru är hos mig och några andra som jag inte känner igen, kanske tjänstefolket. Min dotter är inte hos mig, hon har flyttat till en annan stad och är gift.

Jörgen ber mig att gå ur detta liv.

Jag lyfter ur kroppen in i ett enormt vitt ljus, jag flyger utan kropp, det känns underbart, jag är fri och mår otroligt bra.

Har aldrig  kännt en så stor befrielse någonsin på jorden. Jag vill tillbaka till ljuset igen.

Den här TV-serien "Tidigare liv"sändes under året 2004, personen i reggretionen blev inte antagen.

 

Skrivet av Cilla.

Anmäl
2009-08-06 00:52 #1 av: felixifokus

tack för storyn :)

Anmäl
2009-08-06 08:34 #2 av: rore

Tack cillaj.

Märkligt detta.

Har själv gjort en sådan och det var verkligen annorlunda och spännande.

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2009-08-06 10:26 #3 av: korseett

tack för att du delade med dig av din upplevelse cilla. Måste ha känts starkt att vara med om.

Anmäl
2009-08-06 11:18 #4 av: [Spanaren]

Så himla intressant och dessutom ännu mera av värde när det är någon som har varit med om det direkt.

Aldrig varit med om något sådant här, men som du säger återigen, det är härligt att vara i ljuset.

Tack för att du delar av dig till oss alla av dina egna självupplevda kunskaper!

/kram Spanaren

Anmäl
2009-08-06 11:29 #5 av: cillaj

 

Tack för att ni läst, och ja det är intressant.

En period i mitt liv hade jag ett behov av att testa olika former av behandlingar för att nå vissa upplevelser, detta var en av dem, har många fler att skriva om,

det kommer längre fram...

Tack igen....

Anmäl
2009-08-06 11:44 #6 av: korseett

det ser vi fram emot.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.