Jag funderar mycket och känner mig ofta båda sakerna. Det är som yin och yang och båda behövs. Läs mer om mina funderingar.
Handlingskraft-aktion-agera- energier i rörelse-framåtskridande?
Ur förlamningen föds en tanke om att nu får det vara nog. Jag reagerar med att agera och handla, tänka framåt, hoppa ett par steg i livet. Energierna känns som om det bara strömmar till mig allt som jag önskar. Allt känns faktiskt bra. Jag hoppar gladeligen på tågen som kommer och en del går hem och andra får jag förkasta på vägen och dra lärdom. Jag känner ingen rädsla, ingen oro, inga känslor om att det kommer att gå åt pipsvängen. Livet är på topp helt enkelt.
Handlingsförlamning- ingen aktion- inget agerande- stagnerade energier-återhämtning-vila?
Ur agerandet hamnar jag till slut i en period av handlingsförlamning. Jag vill inte göra något, jag gömmer mig från arbete och vill bara vara någon annanstans än just där jag befinner mig. Allt känns jobbigt och motigt. Mina tankar blir till att ingenting jag gör fungerar eller att tågen som kommer känns läskiga att åka med. Det blir oro i hela kroppen och jag skäms över att jag hamnat i en negativ situation. Men är den så negativ egentligen? kan den vara en period av sorterande och undanläggande, som när man städar för att kunna fortsätta med annat som är roligare?
Tankarna-känslorna-arvet-miljön
Vårt arv och den miljö vi är formade i spelar nog en stor roll i det hela. Men kan jag skylla på det? är det inte mitt eget ansvar att se till att jag mår bra? Hur mycket kan vi lära om vår hjärna till att hantera känslor och tankar på ett annat sätt än det vi sedan barnsben har lärt oss? Finns det genvägar?
Den största resan av dem alla- Livet!
Det är inte målet som gör resan- det är vägen dit. När vi väl är framme vid ett mål så är det sällan att vi njuter någon längre tid utan vi börjar ofta planera så snabbt som möjligt på nästa sak vi vill uppnå. Var hamnar reflektionerna över resvägen? Vilka saker minns vi bäst? Kan det vara topparna och dalarna? Kan vi då se livet som en resa med små resor dolda i den stora resan?
Jag gillar att resa men det kan vara jobbigt på vägen. Men efter en period av mindre bra kommer den bra perioden, precis som en sinuskurva. Det finns tid för både vila och arbete.
Fotot är min fot på resa