Annons:
Etiketterartiklardjurkommunikationdjurhealing
Läst 16577 ggr
Anna-Helga
2010-05-12 12:52

Djurkommunikation

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Att djuren har olika behov är nog alla överens om. Att de bara har instinkter eller faktiskt även känslor kan nog däremot väcka viss debatt. Personligen är jag övertygad om att de har både känslor och instinkter och att deras sinnen är långt mer utvecklade än de mänskliga.

En annan sak som jag är säker på är att djuren även kommunicerar. Både djuren emellan förstås, men de försöker även nå oss med sina budskap. För att göra det använder de både sitt kroppsspråk och telepati, de skickar alltså energier, känslor och bilder. Det gäller bara för oss att vara uppmärksamma och lyssna!

I vår stressade värld missar vi ofta dessa försök till kommunikation och deras bilder och budskap når inte fram. När vi är så upptagna av oss själva och våra egna vardagliga bekymmer så vi knappast kommer i kontakt med våra egna genuina känslor, är det absolut förståeligt att det blir svårt att uppfatta och förstå djurens tappra försök till att nå fram.

Det är då djurkommunikatörer kan komma till hjälp att förmedla de budskap, som djuren så gärna skickar och som de har lärt sig tolka. Det kan vara de mest enkla frågor, men även värdefull information om djurets fysiska och psykiska tillstånd, t ex för oss oförklarliga rädslor eller irriterande ovanor. Det kan också göra det möjligt, att som djurägare t ex förbereda djuret på en ny situation.

Man känner som djurägare sitt eget djur bäst. Och om man verkligen bestämmer sig för det, engagerar sig och försöker, slappnar av i sinnet och tar sig tid, så kan man läsa av och känna in massor av den information som djuret skickar även på egen hand! Ju mer man tränar desto lättare går det!

Djurkommunikation är inget substitut för veterinärvård, ifall djuret är i behov av det!

Det finns en förening för Djurkommunikatörer, Svenska Djurkommunikatörförbundet. De har en egen hemsida där du kan hitta aktiva djurkommunikatörer. Man kan förstås även Googla sig fram för att hitta en djurkommunikatör. Eller varför inte utveckla sin egen förmåga?

Annons:
korseett
2010-05-12 13:14
#1

Ja det är verkligen värdefullt att kunna ta till proffs när det "går troll" med djuren. Jag instämmer att man kan plocka upp mycket information från sina djur när man umgås mycket med dom.

Tack Anna

Loet_old
2010-05-12 13:53
#2

Ja tänk vad djuren har stor påverkan på oss.man tror inte i första ögonblicket att djur förstår oss,men dom ser och hör och förstår oss hur vi mår.att bara vara med djur vilken art det än må vara så inverkar dom på oss på ett positivt sätt.

Tack Anna för din artikel!Glad

Indiania
2010-05-12 14:04
#3

Tack för bra artikel Anna! Glad Vi har mycket att lära av djuren.

Kram

" Var nära naturen - var när dig själv "

Anna-Helga
2010-05-12 14:12
#4

Tack hörni!

Jag brukar säga att ett hem utan djur är bara ett hus… Flört

Kram!

majlar
2010-05-12 14:17
#5

Tack för en trevlig artikel.

Jag har ju en liten goldentjej som heter Siri. Hon är väldigt duktig på att få mig att förstå vad hon vill för det mesta.

Hon läser av mig som en bok. Specilellt när hon vill ut, beter hon sig på ett  sätt så att jag fattar fort vad hon menar.

När vi är ute på promenad brukar jag testa henne med hur vi ska gå. Oftast så går hon dit jag hade tänkt mig.

Det är riktigt roligt att prova.

Hon älskar att ha ögonkontakt, vilket är lite ovanligt. Oftast vill ju inte hundar att man tittar dom i ögonen.

[Spanaren]
2010-05-12 14:29
#6

#0 Anna-Helga tack för fin artikel och en underbar bild Kyss Ska även surfa in på länken som du bifogade om djurkommunikatörer.

Visst har jag och vovven ett visst samspel Flört

/kram Spanaren

Annons:
Anna-Helga
2010-05-12 17:14
#7

#5 ja nog läser djuren av oss alltid… Cool Dom lurar man inte!

#6 Ja det är en intressant sida! Vad har du för hund Spanis?

[Spanaren]
2010-05-12 20:14
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#8

# 7 En blandis men han ser ut som en äkta schäfer och är guld värd.

/kram Spanaren

Anna-Helga
2010-05-12 20:15
#9

Just ja, jag har ju faktsikt sett honom på bild förut! Snyggingen!

Kram!

dolla
2010-05-13 03:36
#10

Tack för en bra artikel!

Anna-Helga
2010-05-13 11:50
#11

Tack tack! Glad

snoflinga
2010-05-13 21:54
#12

Vilken bra artikel! Vill bara dela med mig av dagen, då jag i dag snörvlade och kraxade i stallet, och var helt färdig bara av att ha kört dig, då känner jag vid ett tillfälle hur min vältränade och hyperaktiva pålle, helt lugn lägger huvudet bredvid mitt huvud och bara myser. Han anpassade sig efter situationen, i vanliga fall är han väldigt på och tänker mer på allt annat men i dag var han så mysig och ville vara snäll mot matte Kyss Min gulleplutt!

Jag har också upptäckt att jag vill rida de flesta av mina ridturer ensam, eftersom jag då får en helt annan kontakt med mina hästar. Rider man med andra personer fokuserar man på dem och missar helt den magiska kontakten med sin häst. Sen är det klart trevligt med sällskap också, men de flesta ridturer vill jag rida ensam.

Gammeltanten läser också mig, hon vet ju vad jag tänker. Det känns lite jobbigt eftersom jag funderar över hur långt hon har kvar, och det känns så elakt. Jag vet att djuren inte ser på döden som vi, och att för henne är det inte så traumatiskt, men man känner sig ändå som en bov som funderar över hur länge hon ska leva. Det här är inte bara en känsla jag har, jag har även fått bekräftat av djurkommunikatör att hon vet vad jag tänker, då handlade det om att vi skulle flytta, vilket jag tänkt på ett tag och inte delat med någon.

Tack för den braiga länken! Den ska sparas!

Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.

snoflinga
2010-05-13 22:01
#13

#5 Det är så roligt, det slog mig när du skrev att Siri berättar för dig vad hon vill, att vår katt ju gör olika mot mig respektive sambon när han vill saker. Han har lärt sig olika sätt att kommunicera med oss, det ena fungerar på sambon och det andra på mig. När det gäller maten t ex, så går han och hämtar mig och fattar jag inte börjar han hoppa runt och bli "jobbig". Med sambon sätter han sig helt sonika ner och bara är precis inom synhåll, utan att göra någonting. Borde väl betyda att sambon är känsligare på att snappa upp signaler än mig Kyss

Minns också en gång när min förra häst tydligt berättade att han ville äta, inte stå i gången medan jag mockade. Man är så van i hästvärlden att hästar alltid ska göra som vi vill, det får man itutat sedan barnsben, hästar ska lyda och göra allt vi ber dem om. Med min gammeltant har jag fått lära mig att tänka om, vi kan också vara vänner, där hon gör som jag vill för att hon litar på att jag vet bäst, men att jag också lyssnar på hennes behov. Då vinner man respekt. Ang maten, så visade pålle så tydligt att han ville äta, bara genom att titta på mig och sedan på maten upprepade gånger (alltså inte genom att sura och sparka eller bita efter mig) att jag valde att låta honom stå kvar och äta och så mockade jag samtidigt. Varför ska inte djuren få sin vilja igenom så långt som det är möjligt? Allt är såklart inte möjligt, min P t ex har inte fått sin boxmatta som han önskar, men han får så mycket annat som jag kan ordna för honom så att hans liv blir så bra som möjligt.

Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.

Annons:
Anna-Helga
2010-05-13 22:30
#14

#12 Åh så fin relation du har med dina hästar, underbart att läsa!

Kram!

JILE
2010-05-13 22:44
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#15

Tack för bra artikel, ja djuren är kloka, Snutty undulaten går till badkaret när jag säger "bada".Glad

Assars
2010-08-09 18:22
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#16

Jag tror på djurkommunikation! För att göra en lång historia kort. I min barndom litade jag aldrig på människor, ej heller mina föräldrar. (kärlekslösa) Vi ägde ett litet lantbruk, jag var enda barnet, de jag fick hjälp av var katter, hundar, hästar etc. Dom visste när jag var ledsen och var då extra keliga och känsliga mot mig. Det var katastrof när något djur skulle avlivas. Min far slog ihjäl en hund vi hade med en yxa, en meter från mig. Hunden led inte, min far kunde sånt där, hunden var död på sekunden, men jag hade förlorat en vän. Det var nödvändigt att döda djuret pga ålder och sjukdom, men att förstå detta som barn, och ingen hjälp i sorgen.
Det fanns nätter jag fick tillstånd att sova i ladugården,
Låg ofta hos min favorithäst, (vi hade flera hästar) i höet där den åt och jag var såååå trygg då! Hästen var ung, men vuxen, var min kompis från föl. Detta har präglat mitt liv på gott och ont, älskar djur mer än människor, ändå är jag nu 68 år. Nu har jag verkligen berättat kortfattat, hoppas ni förstår innebörden.
Bilden, Chabo (Finsk Lapphund) och jag på upptäcksfärdGlad

Mvh
Assar.

Assars
2010-08-10 01:28
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#17

En vän som  nu är borta. 
Bilden:Han ligger på min säng. Han tänker, vad snackar du om?

Mvh
Assar

Anna-Helga
2010-08-10 01:29
#18

#17 Haha jaa vilka talande underbara ögon! Han har varit med om mycket, en kluk hund det där! Kyss

Assars
2010-08-10 02:08
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#19

#18

Jag önskar att alla människor skulle under 12 års tid få uppleva en sådan vän. Jag har aldrig använt hård ton mot honom, lite milt "vänta lite" så väntade han etc.
Som att prata med en god vän! Stor saknadGråter

Men Chabo är också go! 2 år. Samma där t.ex. "vänta lite" vet ej hur dom lärt sig detta. Vi har halvtrappor, båda började vänta på varje mellansats mellan trapporna, för jag ville det i tanken. Båda har läst den tanken. När Chabo vill kela, så kommer han till mig, gäspar därefer ett litet yl, å då måste vi "kamas", som det heter, och så får jag låna "Tasse eller Svanse". Takko kom och buffade med nosen när det var dags för att "kamas"! Takko gillade mycket bus, samma med Chabo.

Måste också säga att dom läser ens sinnestillstånd, glad eller nedstämd, ledsen etc.

Mvh
Assar

Anna-Helga
2010-08-10 10:52
#20

#19 Åh så vacker! Pigg och alert!!

Annons:
Upp till toppen
Annons: